Nairobikoll!

Posts Tagged ‘Östafrika

Förhoppningarna har varit enorma när Östafrika häromåret kopplades upp mot omvärlden med fiber, som en av de ditills mest digitalt isolerade regionerna. Richard Myrenberg hade ett utmärkt reportage i P1 Morgon i morse om vad som faktiskt hänt. Han berättar hur bredbandsbolagen konkurrerar med näbbar och klor om de rikaste områdena, medan övriga delar av Kenya knappst märkt någon skillnad. Och så berättar han om en ny callcenter-industri, som vuxit upp tack vare kabeln. Lyssna på programmet här!

Två intressanta saker har dykt upp på sistone: Whive och Sembuse är de första Östafrikanska mobila sociala nätverken, lite som Sydafrikas Mxit.

Sembuse (från företaget Symbiotic) gör det möjligt att skicka långa textmeddelanden till vänner, billigt. Väldigt enkelt, men också väldigt rätt. De höga sms-kostnaderna i regionen, och samhällets totala mobilberoende, talar för att Sembuse skulle kunna bli en succé.

Whive som förra året började bygga ett swahilispråkigt socialt nätverk på webben, satsar nu på att koppla upp sig på mobilerna, med chattfunktioner, forum, börskurser – allt som kan tänkas tilltala en målgrupp som har råd med någon av mobilerna som stöds. Bakom Whive står John Karanja.

I andra änden av kontinenten tänker visst Google muta in mobila sociala nätverks-nischen i Västafrika. Gmail-användare i Ghana kan nu ta emot och skicka chattmeddelanden via sms. Meddelandena dyker upp i Gmail-chatten som vanligt.

Det här inslaget från Citizen TV är ett lysande exempel på vad Nokias proffsbloggare Jan Chipchase har kallat Lo-fi hi-tech. Simeon Mwaura fjärrstyr sitt hur med mobiltelefonen – inte med någon bandbreddskrävande internetuppkoppling, utan med sms-teknik.

Bland Östafrikas mobiltelefonhackare, som ofta livnär sig på att låsa upp och repararera telefoner, finns det genier som kan sätta ihop en Nokia från scratch. Bland mina absoluta favoriter är en kille jag intervjuade en gång som byggt om en mobiltelefon till en övervakningskamera, som automatiskt tog ett kort och mms:ade till din andra telefon när något rörde sig framför mobilkameran. Det häftiga här är hur inte bara innovationsförmågan, utan också möjligheten att realisera innovationer har frikopplats från krav på resurser. Det går att bygga, testa och bygga om saker med ny teknik, utan en massa pengar. Sedan behövs det fortfarande kapital för att kunna göra affärer med det man byggt. Där saknas folk som är villiga att investera småskaligt i Östafrika.

ICT-tillväxt i Afrika
Nu har FN-organet International Telecommunication Unions årliga rapport om ICT-utvecklingen i Afrika kommit, och bilden ovan sammanfattar rapporten ganska bra: Mobilmarknaden i Afrika växer mycket snabbare än i övriga världen, medan den fasta telefonin knappt byggs ut alls, och markbundet internet visserligen växer, men inte alls så snabbt som i andra delar av världen. Tyvärr saknas försök att uppskatta hur många människor som har tillgång till mobiltelefon, vilket annars hade varit intressant på en kontinent där många människor delar både telefon och abonnemang, samtidigt som det gärna finns flera abonnemang till varje telefon (för att kunna ringa på det för tillfället billigaste – genomsnittliga mobilkostnader är högre i Afrika än i Europa). I stället får vi dra slutsatser av antalet abonnemang per capita och hur den siffran förändras, och utvecklingstakten är slående.

Några andra saker att lägga märke till:

  • Sambandet mellan inkomst och IT-utveckling är svagare i Afrika än i övriga världen. De digitala klyftorna är avsevärt mindre här.
  • Färst (jag insisterar!) internetanvändare har de centralafrikanska länderna, som är både fattiga och beroende av dyra satellituppkopplingar.
  • Nigeria, Zimbabwe och de östafrikanska länder utmärker sig i det att internetanvändningen ökar kraftigt, trots att de hör till de länder på kontinenten med sämst bandbredd.
  • Sydafrika leder inte längre mobilpenetrationsligan, Seychellerna och Gabon har gått förbi. 2003 stod Sydafrika ensamt för hälften av kontinentens mobilabonnemang, nu är de ganska jämt fördelade.
  • Nästan alla länder har flera konkurrerande mobilbolag.

White African skriver också om rapporten.

Relaterade inlägg:

Står man mitt på busstationen vid Temple Road i centrala Nairobi så ser man åtminstone tio, tolv grön/vita skyltar med texten ”Mpesa” utanför affärer och kiosker runt den öppna platsen. Kioskerna är ombud för den nya generationens banker i Östafrika – mobiltelefonbankerna. För när Kenya och de andra länderna i regionerna tog steget in i den mobila tidsåldern, lämnade man också gamla institutioner bakom sig, som svårtillgängliga banker och svindyra Western Union-kontor.
Med ett sms kan du idag skicka pengar tvärs över landet, betala dina räkningar eller stoppa undan en sparslant som är för liten för att bankerna ska vara intresserade, men ett steg mot ett nytt hus för dig.
Läs hela inlägget här »

Björn Sennbrink söker översättare till två sajter om webbutveckling, med målgrupp privatpersoner och företag i Östafrika: WebdesignEastAfrica.com och WebdesignTanzania.com

Riktigt kul vore det om han (eller någon annan) vågade satsa på kĩkũyũ, luo, luganda eller något annat av de stora östafrikanska språken, som sedan kolonialismen aldrig haft någon officiell ställning. I Kenya är t.ex. engelska och swahili officiella språk (official language respektive national language), trots att bara en mycket liten minoritet har något av språken som modersmål. Situationen är snarlik i Uganda och Tanzania. På webben finns nu en del platser där de stora språken utvecklas.luganda Lokala Wikipediaupplagor är ett exempel på när webbforum får en språknormerande roll, där man enas om viss teknisk nomenklatur, standardiserar skriftspråket, osv.

En gammal karta (från förra sommaren) som jag missat och upptäckt först nu: Intel Researchs karta över hur snabba folk i olika länder är att dra nytta av ny teknik. För den som är teknikoptimist är det en sannolik karta över framtida ekonomisk utveckling.

Bäst till ligger, lite grovt räknat, Sydostasien, Östafrika och delar av Västafrika (som väntat), samt Sydamerika, Centralasien och Ostasien. Någonstans i mitten Europa, med det forna östblocket främst. I botten Nordamerika, Sydasien, Södra Afrika (alla tre ganska överraskande?), Ryssland, Afrikas horn och Mellanöstern utom Israel, Palestina och … Jordanien? Svårt att se vilket land som ska vara vilket.intel

Kartan bygger på mobil- dator- och internetanvändning relativt BNP. Den bygger med andra ord på antagandet att människor borde spendera mer pengar på ny teknik ju rikare de blir. Så fungerar det ju med lyxvaror som vi konsumerar när våra basbehov är tillfredsställda. Ju fattigare du är, desto större del av din inkomst går till mat och hyra. Problemet med antagandet bakom den här kartan är bara att ”ny teknik” redan är ett basbehov i vissa regioner. Mobiltelefonen kan vara en förutsättning för att kunna få ett jobb (om du är daglönearbetare), kunna ta emot pengar (om familjeförsörjaren jobbar långt borta) etc. I regioner där internet och mobiltelefoner redan är en oumbärlig del av ett samhälles infrastruktur, så speglar kartan snarare folks beroende av en viss teknik, än deras mottaglighet för ny teknik. Mer om det senare.


Om mig

Jag är frilansande journalist och konceptutvecklare.
Kontaktuppgifter: leowallentin.se

Kvitter

Arkiv