Nairobikoll!

Posts Tagged ‘Kenya

Affisch från UmatiEftervalsvåldet i Kenya 2007/2008 (och våldsamheterna vid valet 2002) gjorde nationen akut medveten om varför hets och hot är farligt på riktigt. Sedan 2010 säger den kenyanska konstitutionen uttryckligen att yttrandefriheten inte sträcker sig till att försvara hets (”hate speech”)1, och sedan 2008 är hets mot folkgrupp i sig ett brott.

Nu, under pågående val riktas ljuset också mot hatiska kommentarer på nätet. Umati är ett Nairobibaserat projekt som bevakar hat- och hetskommentarer, och som har fått viss spridning på hashtaggen #nipeukweli (swahili: Nipe ukweli, ”hit med sanningen”), där falska rykten avlivas när de dyker upp. Intressant nog är sisådär hälften av sakerna som tas upp utländska mediers hårdvinkling på våldet och vilja att hitta konflikter.

Under valet är också Ushahidi tillbaka där det startade, genom valövervakningstjänsten Uchaguzi, som också är med och promotar Nipe ukweli-initiativet.

1 Hate speech omfattar bara etniskt riktat hat och hets, inte sådant som handlar om t.ex. kön eller sexuell läggning.

Edit: På Twitter följer du enklast valet på KeElections2013.

Balancing Act har en intressant artikel om varför det inte finns någon egentlig afrikansk spelindustri, trots att det finns en efterfrågan på dator- och mobilspel, och trots att det finns ett överflöd av duktiga grafiker.

Spelutvecklaren Cliff Onyari i Nairobi ger ett svar i artikeln: Tillgången är dålig på spelmotorer och grafikmotorer (oftast ohemult dyra), och det finns ont om utvecklare med erfarenhet av att använda dem. Är spelgrafik platsen för nästa disruptiva revolution?

Christian Rudolf tipsar i dag om hur Google i Kenya trampat fullständigt galet:

Man har 1. hämtat upp data ur en privat företagsdatabas (KBO) för att 2. försöka sälja konkurrerande tjänster till samma företag, och antingen 3. gett sken av att det skett i samarbete med databasägarna, eller 4. spridit ringaktande uppgifter dem. Företaget som drabbats skriver ett utförligt blogginlägg om det här: Google, what were you thinking?.

Google har nu bett om ursäkt, bland annat genom en högt uppsatt medarbetare på Google+.

Jag har, apropå det, nyss skrivit två inlägg om Google på Nyhetslabbet:

Etiketter: , ,


Den kenyanska regeringen har fått rejält med uppmärksamhet för Opendata.go.ke, en samling med nationella databaser, tillgängliga via ett öppet API för andra att bygga vidare med. Här finns data från folkbokföringen, budgeten, hälsovårdsmyndigheterna, etc.

Det är ett vällovligt initiativ, men det är värt att påpeka att ingen ny data blir offentlig i och med det här. Det som nu finns på Open data-sajten har tidigare bara funnits i tryckt form, och det är förstås sant att data måste vara inte bara juridiskt utan också tekniskt och praktiskt tillgänglig för att verkligen kunna kallas offentlig, men i ett land där administrationen inte direkt präglas av öppenhet och transparens hade kanske en bättre offentlighetslagstiftning, eller ett bättre juridiskt skydd för journalister gjort större skillnad. Men det hade å andra sidan inte gett president Mwai Kibaki och hans regering lika mycket credd för så relativt lite arbete. Och färre insmickrande tidningsreportage.

En verklig banbrytare för offentlig data i Kenya är annars Zindua Kiongozi, som under flera år följs och publicerat parlamentsdebatter, byggt en databas över politiker (kenyansk politik är väldigt personstyrd, partier är sekundära) och varit obekväma i största allmänhet.

Mer läsning

I det homofoba Kenya har det traditionellt, i några etniska grupper (kisii m.fl.), funnits ett särskilt arrangemang där änkor kan gifta sig med en kvinna, och anta rollen som ”make” i det äktenskapet. De inblandade förutsätts förstås ända vara heterosexuella, men det är öppning för socialt accepterat, samkönat samboende. Nu har en domstol i Mombasa slagit fast att den typen av äkteskap är juridiskt giltiga. (Kenya, har flera äktenskapslagar, varav en täcker alla etniska gruppers traditionella äktenskap). Daily Nation skriver om det här.

Synen på homosexualitet i Kenya var förresten ett ämne som kom upp när jag var med i P1 morgon härom morgonen, lite otippat tillsammans med Babben Larsson. Lyssna på det här!

Förhoppningarna har varit enorma när Östafrika häromåret kopplades upp mot omvärlden med fiber, som en av de ditills mest digitalt isolerade regionerna. Richard Myrenberg hade ett utmärkt reportage i P1 Morgon i morse om vad som faktiskt hänt. Han berättar hur bredbandsbolagen konkurrerar med näbbar och klor om de rikaste områdena, medan övriga delar av Kenya knappst märkt någon skillnad. Och så berättar han om en ny callcenter-industri, som vuxit upp tack vare kabeln. Lyssna på programmet här!

Från Sydafrika kommer nu en ny tjänst, JamiiX, som närmast kan beskrivas som Ushahidi baklänges. Ushahidi är ju ett krisrapporteringsverktyg där människor kan använda i princip alla till buds stående kanaler (mejla, sms:a, twittra, ringa, etc, etc) för att rapportera in händelser, som sedan kan åskådliggöras snyggt på en karta. Bland annat.

JamiiX gör det möjligt att både samla in och nå ut med information i väldigt många kanaler, men små medel. Medan Ushahidi har använts av medier och NGO:er för att överblicka krishärdar (det började med eftervalsvåldet i Kenya), kan man tänka sig att JamiiX kommer till användning i första hand för den som vill distribuera information, och samtidigt hålla koll på diskussionerna kring det man distribuerat. De föreslår själva NGO:er, myndigheter och företag. Jag kan tänka mig också bloggare och nätmedier, som med små resurser kan distribuera information till många fler, särskilt vid exceptionella händelser där informationsbehovet är omättligt.

Grafitti i KiberaKibera är den största kåkstaden i Nairobi1, och med i runda tal 1 miljon invånare (¼ av Nairobis befolkning) första anhalt för många av dem som flyttar till huvudstaden från landet. Men Kiberas betydelse för ekonomi och samhälle syns inte på Nairobikartorna, där området är en grå fläck. Liksom andra informella bosättningar, i Nairobi och annorstädes. För hur stor den informella ekonomin i de informella bosättningarna än är, vill ingen myndighet ge en ad hoc-gata kantad med plåtskjul utan bygglov det existensberättigande en gata och ett gatunamn på en karta ger.

Satellitbild över KiberaJust i skrivande stund håller några Nairobibor på att förändra allt det. I projektet Map Kibera kartläggs under november hela Kibera i Open Street Map (OSM), för att skapa fria kartor till invånare, företag, hjälporganisationer etc.

Open Street Map har ambitionen att bygga en användarskapad världskarta (tänk Wikipedia för kartor), där all data är framtagen av privatpersoner som mäter ut koordinater, skriver in gatunamn och ritar ut fotbollsplaner eller simbassänger, och skänker sitt arbete till projektet. Till skillnad från Google Maps eller Microsofts Bing Maps finns det inget företag bakom, som kan välja att ta betalt för eller radera information i framtiden, eller hävda upphovsrätt till koordinaterna som legat till grund för kartan (något det också spekulerats i).

Kabul i Open Street Map och Google MapsEnskilda personer som tillsammans mäter upp hela jorden i konkurrens med ett par av världens största IT-företag lät som en väl optimistisk tanke, men faktum är att i länder och städer som inte varit Googles topprioritet har OSM lyckats ruggigt bra. Jämför bara gatunätet i Kabul på OSM med Kabul på Google Maps. Och att kartorna är fria att användas kommersiellt eller icke-kommersiellt och utan villkor är ingen obetydlig sak i sammanhanget.

Samtidigt satsar Google stenhårt på att bygga ut karttäckningen i Afrika. Det nya årsgamla utvecklingskontoret i Nairobi (det enda, enligt företagets egen blogg, som inte har några produktionskrav utan bara kan syssla med konceptutveckling och liknande) har tagit sig an flera östafrikanska städer i samarbete med Nairobi universitet, i Sydafrika får man draghjälp av kändisar när t.ex. Thandiswa från Bongo Maffin visar sina favoritställen med egna lager på Googles kartor, och i Sydafrika satsar man nu också på att täcka in alla småstäder.

Afrikas kåkstäder håller på att hamna på kartan, bokstavligen. Och det är sannerligen ingen liten sak.

Länkar

1 Kallas ofta Afrikas största kåkstad, men det är det nog tveksamt om någon har täckning för sådana påstående.

De mobila bank- och informationstjänsterna har revolutionerat livet för fattiga östafrikaner, men somliga har tjänat mer på mobilrevolutionen än andra. För fortfarande är data- och teletrafik mångfalt dyrare i Afrika än i Europa. Jag ska blogga mer om det senare, låt oss bara konstatera att en genomsnittskenyan spenderar 50 procent av sin disponibla inkomst på mobiltelefoni. Bland de fattigaste är siffran högre. Samtidigt redovisar mobiloperatören Safaricom en miljarddollarvinst.

Många har räknat på och skrivit om de afrikanska mobilbolagens vinstmarginaler. Safaricom har haft en särställning, och närmast monopoliserat marknaden för mobila banktjänster. Men nu öppnar sig möjligheter för den som vill skapa egna alternativ, men en ny tjänst från FrontlineSMS: En gratis open source-plattform för att bygga mobila pengatjänster. FrontlineSMS har tidigare byggt systemet som ligger till grund för tjänster som Ushahidi, ett krisrapporteringsverktyg som användes bland annat för att samla in rapporter om oroligheterna efter valet förrförra året.

Bloggen Many possibilities skrev för en tid sedan om hur uppstarten av en sms-baserad bloddatabas för kenyanska sjukhus försvårades av att sköterskorna som skulle sköta den var ovilliga att betala kostnaden för att skicka sms-uppdateringarna. Open source-plattformar för informationstjänster löser inte problemen men dyra sms-kostnader, men lite ordentlig konkurrens på mobila banktjänster vore sannerligen inte så dumt det heller.

Reblog this post [with Zemanta]

Står man mitt på busstationen vid Temple Road i centrala Nairobi så ser man åtminstone tio, tolv grön/vita skyltar med texten ”Mpesa” utanför affärer och kiosker runt den öppna platsen. Kioskerna är ombud för den nya generationens banker i Östafrika – mobiltelefonbankerna. För när Kenya och de andra länderna i regionerna tog steget in i den mobila tidsåldern, lämnade man också gamla institutioner bakom sig, som svårtillgängliga banker och svindyra Western Union-kontor.
Med ett sms kan du idag skicka pengar tvärs över landet, betala dina räkningar eller stoppa undan en sparslant som är för liten för att bankerna ska vara intresserade, men ett steg mot ett nytt hus för dig.
Läs hela inlägget här »

adopt-a-street-lightOm du vill få gatubelysning på kvällarna kan du adoptera en lyktstolpe (den ledsna, solblekta smileyn kommer samtidigt att bytas ut mot en ny, glad). Den offentliga sektorn är liten och svag, och mycket av underhållet av det gemensamma bygger på välgörenhet i Kenya.

Pirate Bay-rättegången återupplivade en gammal debatt om allmänningar i det digitala rummet. Kommer vi att få en liknande debatt om vem som ska sköta gemensamma digitala (icke-fysiska) strukturer? Domännamnssystemet? Vem ska ha makten att bestämma vilken av de somaliska regeringarna som får hantera .so-domänen?

Tekniktilltro spelar förstås minst lika stor roll som teknikvana för i vilken mån folk använder ny teknik för att meddela sig.

habeshaSkjutsade sudanesiska Malka, på tillfälligt besök i Nairobi, till apoteket i går kväll. Väl där kunde hon plocka ut sin medicin genom att visa upp ett sudanesiskt sms-recept. (Suddig mobilbild, ännu senare på kvällen. För upptagen med punktering för att fota på apoteket.)

Undrar var gränsen går för vad man kan använda ett sms till i Sverige? Är det någon som har lust att knata ner till Apoteket och testa i kväll? Säg till så sms:ar jag!

rk_tankbil_1Det är vansinnigt torrt i Kenya just nu, och regnen är sena. Matkrisen gör det hemskt att inte kunna börja plantera. Eftervalsvåldet i början av förra året, som gjorde att folk inte kunde så, i kombination med att vädret varit helt ur spel, i kombination med dålig infrastruktur och höga oljepriser har gjort situationen desperat. Var tredje kenyan ligger i riskzonen för svält. Den dåliga vattentillgången leder till kolerautbrott bland de fattigaste. Kolera är en sjukdom som inte borde behöva finnas, och den är ett säkert tecken på att något är allvarligt fel när den bryter ut. I Kibera, ett arbetarklassområde nära där vi bor, har de kommunalt vatten ibland. Oftast inte, och då går priserna på vatten upp från två till fem shilling per dunk, vilket blir en ansenlig utgift för många. Och på kusten, i det fattiga distriktet Kwale, kostade en dunk 50 shilling (fem kronor, vilket är mycket pengar) på en ö vi besökte härom veckan. Vattensituationen är desperat.

Bilden föreställer Röda Korsets tankbil. Den är på väg genom grindarna till vårt compound i Nairobi för att fylla på vattentankarna hos de Röda Kors-anställda som bor här. Det finns visserligen kommunalt vatten hos oss (överklassområden är alltid prioriterade), men vill man kunna köra tvättmaskinen flera gånger om dagen, tvätta bilen och städa varje dag går det väl åt en hel del, antar jag. Då kommer tankbilen. Flera gånger i veckan i bland. För att fylla på tankarna hos de behövande.

Relaterat:

In English: The picture shows the Red Cross delivering water to… Red Cross staff mansions in a posh Nairobi estate.

Var jag nyss den förste att twittra från en kenyansk rättegång?

Foto från Daily Nation3271975624_b7819bac31Nu är kabeln i land! Seacom är ett av tre pågående projekt för att dra internetkabel till Östafrika, en av världens sämst uppkopplade regioner. I veckan landade deras kabel i Mombasa. I mitten av året ska trafiken slås på och koppla ihop Östafrika (via Djibouti, Kenya, Tanzania, Moçamique och Madagaskar) med resten av världen. Seacom (i rött) och de två andra projekten är inritade på kartan från manypossibilities.net till höger. Den blå linjen är EASSy-kabeln (som varit på gång i evigheter, fortfarande inget datum för när den ska vara färdig) och den gröna Teams (ett interneteverantörsdrivet projekt, planerat klart i september). Seacom ägs av flera internetbolag samt av Aga Khan-stiftelsen, ismailiternas imam Aga Khan IV:s stiftelse för fattigdomsbekämpning.

Internetleverantörerna i Östafrika har börjat sponsra eller bygga egna lokala portaler, för att det ska finnas lockande innehåll för medelklassen när hastigheten ökar och kostnaderna minskar (fortfarande går all internettrafik via dyra och långsamma satellitlänkar. Med Seacom ökar trafikhastigheten till och från regionen knappt 10 000 gånger – tänk Sverige från 1995 till 2009 över en natt – och priserna sägs kunna sjunka med 90%). Home.co.ke är ett (inte särskilt märkvärdigt) exempel på en kenyansk ISP-byggd portal.

Nästa år går fotbolls-VM i Sydafrika. Antagligen kommer både EASSy och WACs (lila på kartan) att göra allt för att bli klara till dess. Kontinentens första fotbolls-VM är ingen liten sak och det kommer att följas via tv, mobil och internet, så mycket infrastrukturen bara pallar med. Den 27 juni i år ska Seacom provköras.

Relaterat:

zain_zapMultinationella mobilbolaget Zain tar upp kampen om pengaöverföring per mobil i Östafrika med en ny tjänst de kallar ”Zap”. Det borde vara svårt att rubba Mpesas starka ställning, men Zain satsar på en de luxe-version, där man via mobilen kan komma åt sitt vanliga bankkonto (för den som har ett sådant), göra donationer till causes på Facebook och enkelt betala räkningar. Med Zap går det också att skicka pengar mellan länderna i Östafrika, på samma sätt som man med Zain numera ringer till samma taxa mellan som inom länder.

Tjänsten, som liksom Mpesa är baserad på sms-teknik, ska enligt företaget fungera på alla mobiltelefoner, även de mycket enkla (s.k. Ultra low cost handsets, ULCH).

Efter en testperiod i Östafrika planerar Zain att lansera tjänsten i alla sina länder. Zain finns i Bahrain, Burkina Faso, Tchad, Gabon, Ghana, Irak, Jordanien, Kenya, Kuwait, Kongo-Brazzaville, Kongo-Kinshasa, Libanon, Madagaskar, Malawi, Niger, Nigeria, Saudiarabien, Sierra Leone, Sudan, Tanzania, Uganda och Zambia.

Bankerna, som tidigare inte brytt sig om den fattiga befolkningen alls, har försökt stämma skiten ur Mpesa för illegal bankverksamhet sedan de insett vilken enorm marknad de hade missat. Att de nu samarbetar med Zain om Zap betyder antagligen att de gett upp det slaget.

I en tid när varje basist som spelat i något brittiskt indiepopband de senaste 15 åren har en egen artikel på Wikipedia, medan hela historiska riken och civilisationer saknas, känns varje litet försök att råda bot på nu-sjukan viktigt. I länder som Kenya, där dagstidningar på nätet är en relativt ny företeelse, kan det helt enkelt betyda att som indexkenya.org digitalisera och tillgängliggöra dagstidningar från tiden före webben.

Panafrikanska webbtidningen Pambazuka är åter nominerad till Politicsonlines lista The Top 10 Who Are Changing the World of Internet and Politics. Pambuzuka har legat på listan fyra år i rad. Senaste numret handlar om Kenya ett år efter valet. Ser läsvärt ut.

I skydd av julledigheten har president Kibaki godkänt en ny lag som innebär ett rejäl käftsmäll åt pressfriheten i Kenya. Lagförslaget hade dessförinnan godkänts i parlamentet med bara 35 av 222 ledamöter närvarande!

Lagen ger regeringen rätt att beslagta utrustning från medieföretag och avbryta radio- och tv-utsändningar. Lagen förbjuder människor som är ”of unsound mind” att sända tv och radio, förbjuder mediehusen att samtidigt äga radiokanaler och tidningar, och definierar oönskat medieinnehåll i väldigt, väldigt vaga termer.

Jag har laddat upp hela lagen i pdf-format (propositionen, som nu alltså har fått lagstatus) här (nytt försök): The Kenya Communications Amendment Bill 2008.

Den nya lagen kommer lagom tills de tribunaler startar som bland annat ska pröva flera höga politikers inblandning i och sponsring av eftervalsvåldet i Kenya för ett år sedan. Perfekt tajming.

Protesterna har varit omfattande, och många journalister greps vid demonstrationer före jul. Regeringen har svarat med helsidesannonser i alla dagstidningar till försvar för lagen. Nu till sist har Kibaki sagt att de mest kontroversiella delarna av lagen ska ses över, vad nu det kan tänkas betyda.

Regeringens bästa argument är att det behövs lagar som reglerar elektroniska medier, samt att det måste finnas sätt att beivra hets mot folkgrupp och hat-propaganda (det blev uppenbart för ett år sedan). Det är sant, men motiverar bara en mycket liten del av den 103 sidor långa lagen.

Här är ett urval av nätreaktioner:

KenyakartaJag upptäckte när jag sysslade med några Kenya-relaterade artiklar på svenska Wikipedia att det saknades bra fria (som i icke upphovsrätts-skyddade) kartor över Östafrika, så jag gjorde en Kenyakarta, som härmed släpps fri under Creative Commonslicensen Attribution ShareAlike 3.0. I korthet: Du får kopiera, förändra, tjäna pengar på och i stort sett göra vad du vill med kartan, så länge du anger upphovsman (mig) och släpper eventuella modifierade versioner av den fria under en liknande eller samma licens.

Kartan är i vektorgrafikformat. Du kan använda exempelvis gratisprogrammet Inkscape om du vill bygga vidare på den. Berätta gärna om den kommer till användning någonstans!

In English: This file is licensed under the Creative Commons Attribution ShareAlike 3.0 Unported License. In short: you are free to share and make derivative works of the file under the conditions that you appropriately attribute it, and that you distribute it only under a license compatible with this one.

You can translate this map into English using e.g. Inkscape (free to download from numerous sites).

Reblog this post [with Zemanta]

Opera har har släppt en rapport om mobiltelfonanvändning i olika länder, baserad på hur mycket data som hämtas med deras webbläsare. Det som sticker ut mest är den galna ökningen i afrikanska länder: I Burkina Faso ökade mobiltelefonsurfandet med 59 000 procent mellan januari och september…

I de subsahariska länderna surfas det mest mobilt i Sydafrika, Kenya, Nigeria, Elfenbenskusten, Tanzania och Zambia (i den ordningen).
Allt fler har mobiltelefon, medan persondator- och internetpenetrationen är fortsatt låg i nästan hela Afrika. Inte konstigt att alla telefonbolag tävlar om att ligga bäst till, när surfbara mobiltelefoner sakta börjar komma ner i prisnivåer som folk kan ha råd med.

På topp-tio-listan över alla länder knuffar Egypten ut Tyskland, och blir det andra afrikanska landet.

Populära mobilsajter i Afrika: BBC Arabic, Monospace och masrawy.com.

Ännu mer Mpesa nu. Här är två talande siffror från Business Daily Africa: Tre miljoner kenyaner har bankkonto. 14 miljoner kenyaner har mobiltelefon. Gissa hur folk sköter sina betalningar?

Vill du hålla koll på innehållsutveckling för webb och mobil i Afrika, men är urless på den här bloggen?
Afridex kanske är lösningen! Afridex är en aggregator från Appafrica som samlar information från hela webben om nystartade webb-tjänster, innovationer, företag, etc i Afrika. Tjänsten är fortfarande under uppbyggnad.

Läs t.ex. om:

  • Ushaidi, ett verktyg för att åskådliggöra information från många olika källor i samband med krissituationer. Användes under eftervalsvåldet i Kenya.

Obama är hur stor som helst i Kenya, och det beror givetvis mer på hans släktskap än på politik. Politiskt står nog de flesta kenyaner McCain närmare, eftersom väljarkåren här är ganska värdekonservativ. Ett lagförslag om att tillåta aborter under vissa omständigheter sablades till exempel ner av alla kommentatorer i Daily Nation härom dagen.
Men, som sagt, Obama är stor, och större här än i USA om man ska tro på Google insight:

Obama searches at Google

USA kommer sjua på listan över länder där det söks mycket på Obama, efter Uganda, Kenya, Ethiopien, Kamerun, Zambia och Gabon men strax före Ghana, Nigeria och Elfenbenskusten.

Google Insight är för övrigt fullkomligt beroendeframkallande när man börjat leka med det!

En matatu på rutt 32 är helt Tommy Hillfinger-målad.
Tommy Hilfinger som får gratisreklam i Nairobi eller matatukillarna som får gratis draghjälp av Tommy Hillfinger? Syd som profiterar på nord eller nord som profiterar på syd?

Och råder samma maktförhållanden här, som när exotiska symboler lånas till svenska loggor och skyltar (tänk yin/yang-loggan på det lokala gymmet)? Eller helt andra?

Matatun på bilden (som inte alls är lika snyggt pimpad) googlade jag upp på nätet eftersom jag inte lyckades fånga min matatu på bild. Den här går enligt originalbildtexten i Eastleigh (och är därmed en av de matatus som drabbas av den knäppa nya trafikförordning som hindrar bussar från de delarna av Nairobi att komma in i centrum).

Se även Pimp My Matatu, del I


Om mig

Jag är frilansande journalist och konceptutvecklare.
Kontaktuppgifter: leowallentin.se

Kvitter

Arkiv