Nairobikoll!

Jag är i Mxit-land och har just lyssnat på Amy L. Hill från Center for Digital Storytelling och Juliana Davids från Engender Health på Awid Forum (en stor kvinnorättskonferens, över 1 500 deltagare) i Kapstaden. De talade om att genomföra ”digital storytelling”-projekt med deltagare som inte har datorvana, som inte har en hel hög med fotoalbum hemma och som kanske inte är läs- och skrivkunniga.

Amy L. Hill gick igenom tre metoder för att skapa bildmaterial till berättelserna (i ”traditionell” digital storytelling brukar ju personliga foton ur familjealbumen ofta vara centrala): ”photovoice”, att låna ut engångkameror för vardagsdokumentation, skapar-workshops där deltagarna målar eller tecknar och olika slags fotografering på plats.

Juliana Davids poängterade att det är omöjligt att helt förklara för deltagare i förväg vad publicering på nätet betyder och vilken uppmärksamhet det kan få, men ändå livsviktigt att försöka.

Båda var ense om att processen i sig, inte resultatet, är det viktigaste, i det att digital storytelling-skapandet dels kan vara terapeutiskt och dels ger teknikvana och andra nya färdigheter.

Många av deras exempel kom från Silence Speaks, där Juliana Davids själv kom in som workshopdeltagare.