Nairobikoll!

Grafitti i KiberaKibera är den största kåkstaden i Nairobi1, och med i runda tal 1 miljon invånare (¼ av Nairobis befolkning) första anhalt för många av dem som flyttar till huvudstaden från landet. Men Kiberas betydelse för ekonomi och samhälle syns inte på Nairobikartorna, där området är en grå fläck. Liksom andra informella bosättningar, i Nairobi och annorstädes. För hur stor den informella ekonomin i de informella bosättningarna än är, vill ingen myndighet ge en ad hoc-gata kantad med plåtskjul utan bygglov det existensberättigande en gata och ett gatunamn på en karta ger.

Satellitbild över KiberaJust i skrivande stund håller några Nairobibor på att förändra allt det. I projektet Map Kibera kartläggs under november hela Kibera i Open Street Map (OSM), för att skapa fria kartor till invånare, företag, hjälporganisationer etc.

Open Street Map har ambitionen att bygga en användarskapad världskarta (tänk Wikipedia för kartor), där all data är framtagen av privatpersoner som mäter ut koordinater, skriver in gatunamn och ritar ut fotbollsplaner eller simbassänger, och skänker sitt arbete till projektet. Till skillnad från Google Maps eller Microsofts Bing Maps finns det inget företag bakom, som kan välja att ta betalt för eller radera information i framtiden, eller hävda upphovsrätt till koordinaterna som legat till grund för kartan (något det också spekulerats i).

Kabul i Open Street Map och Google MapsEnskilda personer som tillsammans mäter upp hela jorden i konkurrens med ett par av världens största IT-företag lät som en väl optimistisk tanke, men faktum är att i länder och städer som inte varit Googles topprioritet har OSM lyckats ruggigt bra. Jämför bara gatunätet i Kabul på OSM med Kabul på Google Maps. Och att kartorna är fria att användas kommersiellt eller icke-kommersiellt och utan villkor är ingen obetydlig sak i sammanhanget.

Samtidigt satsar Google stenhårt på att bygga ut karttäckningen i Afrika. Det nya årsgamla utvecklingskontoret i Nairobi (det enda, enligt företagets egen blogg, som inte har några produktionskrav utan bara kan syssla med konceptutveckling och liknande) har tagit sig an flera östafrikanska städer i samarbete med Nairobi universitet, i Sydafrika får man draghjälp av kändisar när t.ex. Thandiswa från Bongo Maffin visar sina favoritställen med egna lager på Googles kartor, och i Sydafrika satsar man nu också på att täcka in alla småstäder.

Afrikas kåkstäder håller på att hamna på kartan, bokstavligen. Och det är sannerligen ingen liten sak.

Länkar

1 Kallas ofta Afrikas största kåkstad, men det är det nog tveksamt om någon har täckning för sådana påstående.

MaputoUnder valet i Moçambique, det fjärde i den unga demokratin, har aktivistprojektet Verdade-Eleições2009 satt upp en plattform där medborgarna kan rapportera direkt från vallokalerna med sms, mejl, via webbformulär eller twitter om misstänkta oegentligheter. Plattformen är byggd på det ursprungligen kenyanska gratis open source-verktyget Ushahidi.

Vi som inte kan portugisiska kan tills vidare följa utvekclingen på All Africa, där mobilrapporter från vallokalerna tyder på att det mesta gått bra, dagens Moçambiqueartikel på Gloval Voices, lite bakgrund från Afrikagruppernas blogg eller Kajsa Johanssons.

Reblog this post [with Zemanta]

De mobila bank- och informationstjänsterna har revolutionerat livet för fattiga östafrikaner, men somliga har tjänat mer på mobilrevolutionen än andra. För fortfarande är data- och teletrafik mångfalt dyrare i Afrika än i Europa. Jag ska blogga mer om det senare, låt oss bara konstatera att en genomsnittskenyan spenderar 50 procent av sin disponibla inkomst på mobiltelefoni. Bland de fattigaste är siffran högre. Samtidigt redovisar mobiloperatören Safaricom en miljarddollarvinst.

Många har räknat på och skrivit om de afrikanska mobilbolagens vinstmarginaler. Safaricom har haft en särställning, och närmast monopoliserat marknaden för mobila banktjänster. Men nu öppnar sig möjligheter för den som vill skapa egna alternativ, men en ny tjänst från FrontlineSMS: En gratis open source-plattform för att bygga mobila pengatjänster. FrontlineSMS har tidigare byggt systemet som ligger till grund för tjänster som Ushahidi, ett krisrapporteringsverktyg som användes bland annat för att samla in rapporter om oroligheterna efter valet förrförra året.

Bloggen Many possibilities skrev för en tid sedan om hur uppstarten av en sms-baserad bloddatabas för kenyanska sjukhus försvårades av att sköterskorna som skulle sköta den var ovilliga att betala kostnaden för att skicka sms-uppdateringarna. Open source-plattformar för informationstjänster löser inte problemen men dyra sms-kostnader, men lite ordentlig konkurrens på mobila banktjänster vore sannerligen inte så dumt det heller.

Reblog this post [with Zemanta]

Ok kids, den här är gammal och helt off topic, men måste få köra en gammal favorit i repris. Den lilla, lilla gröna pricken strax till höger om mitten är alltså en liten ö. I en sjö. Och så vidare. Bara att fortsätta zooma ut.

(Inte imponerad? Hittar du något bättre så kommer jag och steker pannkakor till frukost åt dig!)

Bokmässan_2009Hemma efter att ha stått i monter och fotat folk i tre dagar på Bokmässan i Göteborg, och rätt slut i fötterna och huvudet. Årets tema var Spanien, förra årets Lettland, och dessförinnan var det Estland. Även Norge, Finland (två gånger), Danmark, Island, Tyskland, Nederländerna, Polen och Litauen har haft egna temaår. Nästa års land heter…Afrika. Snacka om sinne för proportioner.

USA, Indien, Nya Zealand, Argentina, Kina och Europa på Afrika

USA, Indien, Nya Zealand, Argentina, Kina och Europa (30,2 miljoner km²) på Afrika (30,3 miljoner km²). Karta kalkerad från africamaps.com.

Står man mitt på busstationen vid Temple Road i centrala Nairobi så ser man åtminstone tio, tolv grön/vita skyltar med texten ”Mpesa” utanför affärer och kiosker runt den öppna platsen. Kioskerna är ombud för den nya generationens banker i Östafrika – mobiltelefonbankerna. För när Kenya och de andra länderna i regionerna tog steget in i den mobila tidsåldern, lämnade man också gamla institutioner bakom sig, som svårtillgängliga banker och svindyra Western Union-kontor.
Med ett sms kan du idag skicka pengar tvärs över landet, betala dina räkningar eller stoppa undan en sparslant som är för liten för att bankerna ska vara intresserade, men ett steg mot ett nytt hus för dig.
Läs hela inlägget här »

Björn Sennbrink söker översättare till två sajter om webbutveckling, med målgrupp privatpersoner och företag i Östafrika: WebdesignEastAfrica.com och WebdesignTanzania.com

Riktigt kul vore det om han (eller någon annan) vågade satsa på kĩkũyũ, luo, luganda eller något annat av de stora östafrikanska språken, som sedan kolonialismen aldrig haft någon officiell ställning. I Kenya är t.ex. engelska och swahili officiella språk (official language respektive national language), trots att bara en mycket liten minoritet har något av språken som modersmål. Situationen är snarlik i Uganda och Tanzania. På webben finns nu en del platser där de stora språken utvecklas.luganda Lokala Wikipediaupplagor är ett exempel på när webbforum får en språknormerande roll, där man enas om viss teknisk nomenklatur, standardiserar skriftspråket, osv.

Även tidigare inspelningar av Den stora resan av Eyeworks i andra länder har hamnat i blåsväder. En Googlesökning räcker för att hitta kritiken i namibiska medier.
Läs hela inlägget här »

Etiketter: , , , , ,

Anders B Karlsson, VD Eyeworks Sweden

Anders B Karlsson, VD Eyeworks Sweden

I dag höll SVT och Eyeworks presskonferens om mediekritiken mot Den stora resan. Eyeworks VD Anders B Karlsson sade att de hade uppfattat att det fanns ett muntligt avtal med LAC (en uppfattning som LAC inte delar), men att det var ett misstag att inte se till att där fanns ett skriftligt avtal.
– Det finns vad vi uppfattar som ett avtal, men det finns inte på papper, sade Karlsson.

Han medgav också att LAC inte varit med i förhandlingarna om ersättning med byn (något man normalt kräver), men säger att kontraktet skickades till LAC i efterhand, och att man inte har hört några invändningar emot det.
– Den sista biten som handlar om att LAC ska få vara med och förhandla med himba, det är där det har varit något problem.
Presskonferens med SVT och Eyeworks Sweden
LAC:s kritik har framförallt handlat just om att det obligatoriska samarbetsavtalet saknats, och att förhandlingarna med den namibiska deltagarbyn varit orättvisa eftersom ingen varit där för att förklara för dem deras rättigheter och vad de kunnat kräva.

I övrigt ville både SVT och Eyeworks mest tala om ersättningen till den namibiska byn, som varit i fokus i svenska medier. Den var högre än vad som framgått, sade man, eftersom inte bara pengar utan också mat, läkemedel och filtar delats ut.

SVT:s programchef Micael Ekberg upprepade att man litar på att Eyeworks sköter sig, och att man räknar med att de ordnar alla papper och eventuella extra ersättningar i efterhand. Han sade också att man inte hört talas om att det skulle ha varit problem vid tidigare liknande produktioner av andra nationella bolag i Eyeworkssfären.

Nu ska Eyeworks tala med LAC, för att reda ut vad som gått snett i relationerna. Enligt Anders B Karlsson kan det bland annat handla om personliga motsättningar mellan en person i inspelningsteamet och en person på plats.

Läs mer hos Sveriges Radio och lyssna absolut på Magnus Bellanders reportage, från bland annat bilverkstaden och affären som vi med all sannolikhet inte kommer att få se i den färdigklippta serien.

filmkommissionens i namibia hemsida
Det har varit stor uppståndelse kring stormen mot Eyeworks i Namibia i dag. Många har citerat LAC, organisationen i Namibia som har tillsynsansvaret för filminspelningar bland minoritetsfolk, och som ska se till att det finns guider och tolkar på plats, att namibiska förordningar följs och att icke läskunniga och lågutbildade deltagare förstår sina rättigheter. Det har hetat till exempel att ”enligt LAC krävs ett särskilt tillstånd från filmkommissionen”. Just den informationen är dock inte särskilt svår att hitta själv, och för hugade grävare kan jag rekommendera researchverktyget Google. På filmkommissionens hemsida framgår nämligen precis vad som krävs. Eller så kan man kolla på turistministeriets hemsida. (Och tack vare uppståndelsen har ansvariga varit tillgängliga på telefon för den som velat veta mer)

Uppdatering: Till Sveriges Radio säger Eyeworks VD Anders B Karlsson att de varit medvetna om att de behövde ett kontrakt med LAC för att filma, och att de har haft ett muntligt sådant. LAC har däremot inte uppfattat att det funnits något avtal. Karlsson vill inte kommentera ersättningsnivåerna, men säger till radion att ”är det som så att det är någonting som ska justeras så kommer vi att göra det”.

Sveriges Radios Magnus Bellander rapporterar i dag som enda svenska journalist på plats från Namibia om kritiken mot SVT: Här, här och här. Framkommer bland annat uppgifter om Eyeworks kontrakt med byn, som verkar skrivet på plats, och undertecknat med en okänd människas fingeravtryck.

Uppdatering: Expressen har nått Eyeworks Swedens vd Anders B Karlsson som citeras: ”Vi anser oss självklart ha sökt alla tillstånd som behövs.” Själv har jag sökt både vd och producent utan att lycka nå någon.

Mer på SR, DN, SvD, Namibian, Common Sense, Fredrik Welander, Dackefejden, Klara, Gunillas dagbok

Huvudartikel: ”SVT bryter mot nationella bestämmelser för att kunna exploatera namibiska minoritetsfolk”

Himba_village
SVT:s nya serie ”Den stora resan” har spelats in i Namibia av ett produktionsbolag som valt att ignorera de namibiska bestämmelser som ska skydda utsatta minoritetsfolk mot exploatering. Nu har namibiska organisationer och myndigheter fått nog och kräver en förklaring och en ursäkt.

– Filmteamet skrev på plats ett eget litet avtal, med ynka ersättning på 50 namibiska dollar (40 kronor) och några säckar majsmjöl. Vi hade informerat produktionsbolaget om vad som gällde, men de svarade oss aldrig, säger Zeka Alberto. Han är, via organisationen Legal Assistance Centre of Namibia, tillsyningsman i området och den som varje filmteam ska vända sig till för att få filma bland Namibias minoritetsfolk.

Alberto fick via omvägar höra att produktionsbolaget, Eyeworks Productions, var i en by och filmade, berättar han när jag ringer upp honom.
– På plats mötte jag en man som bara presenterade sig som Tom och som verkade bo i området och ha arrangerat alla kontakter. När jag konfronterade honom låtsades han att han inte förstå engelska. ”I’m Swedish, I don’t speak English.” Han uppträdde väldigt arrogant. Jag hade ändå gjort klart i mitt brev till bolaget att de var mer än välkomna att ringa och fråga om det var något de inte förstod eller ville ha hjälp med, säger Alberto.

I SVT:s ”Den stora resan” får svenska familjer, synbarligen oförberedda, åka och bo i avlägsna byar hos minoritetsfolk i Sydvästafrika (himbafolket i norra Namibia), Indonesien (mentawaifolk på en ögrupp utanför Sumatra) och Oceanien (nakoelaménè1en ö i Vanatu).

Himbafolket, liksom de mer kända sanfolken, har genom åren varit ett ständigt mål för mer eller mindre seriösa dokumentärfilmare och andra som velat hitta ett Afrika som ser ut som det i det europeiska eller amerikanska medvetandet – hyddor, seminomadisk livsstil, ökenlandskap, få mobiltelefoner (åtminstone inte fler än att man kan hålla dem utanför bild). Eftersom de här grupperna i regel hör till landets fattiga har de också varit lättexploaterade. Till sist bestämde sig de namibiska myndigheterna år 2000 att reglera filmteams tillgång till byarna. Den som vill spela in en dokumentär i exempelvis en by hos himbafolket i norra Namibia måste skaffa ett särskilt tillstånd, och dessutom låta en tolk och en guide följa med vid inspelningen. Trots det dyker det med jämna mellanrum upp debatter kring europeiska produktionsbolag som beter sig illa. Zeko Alberto är ändå bestört över att ett produktionsbolag som arbetar med stora produktioner åt nationella tv-bolag väljer att bryta mot regelverket och hitta på egna villkor för de medverkande.

– Nu får jag stå till svars inför informationsministern, som ringer och undrar varför jag inte sköter mitt jobb, när utländska filmbolag kan komma in och filma utan tillstånd på det här sättet, säger han.

SVT:s programchef Micael Ekberg säger att han fick uppgifterna om den namibiska kritiken på lördagskvällen.
– Vi förutsätter ju att Eyeworks håller sig till de lagar som gäller. Jag har inte fått några signaler om att det skulle vara några problem tidigare, säger Ekberg.
– Nu får vi reda ut med Eyeworks om det finns någon sanning i några av de här uppgifterna.

– Det här är människor med rättigheter, som du och jag. Vårt jobb inför en filminspelning består i att hjälpa folk i byn att förstå vad det innebär, vilka deras rättigheter är, och så vidare. Och det visar sig gång på gång att det behövs, säger Zeko Alberto.

”Den stora resan” ska börja visas om en dryg vecka. Svenska Afrikagrupperna, som är LAC:s partnerorganisation berättar om kritiken i ett pressmeddelande i kväll. The Namibian skrev om produktionen i går. Jag söker Eyeworks Sweden.

1 Inga googleträffar, och inga träffar i Ethnologue. Uppgiften kommer från SVT. Någon som känner till en sådan etnisk grupp?

Eftersom några har frågat: Ja, jag ska snart börja jobba på SVT (den 1 september), men ännu så länge är jag frilansjournalist.

Mer på SR, DN, SvD, Namibian, Common Sense, Fredrik Welander, Dackefejden, Klara, Gunillas dagbok

P1050187
Av 286 sociala medier-nördar som samlars på lilla Tjärö i Blekinge i helgen för icke-konferensen Sweden Social Web Camp, var 250 sådana som jag hade tyckt att det var väl använd tid att ha en lunchdejt med. En enastående samling människor, som ordnade en helt enastående mängd diskussioner och seminarier.

Själv samlade jag, med sedvanlig pricksäkerhet, till diskussion om mobilutvecklingen i östra och södra Afrika samtidigt som Twingly presenterade nya tjänsten Shinobi inför rekordpublik (Shinobi är en sökmotor för realtidswebben, som kanske kan bli det som slår ut Google när den lanseras i höst). Typ åtta personer dök upp, varav två hade gått fel. Mobilveteranen Morris Packer var där, och fullkomligt tvärsäker på en sak i diskussionen: Det vi ser av mobila informationstjänster (typ sms-baserad spannmålsbörs), banktjänster (typ mpesa), sociala textnätverk (typ MXit) och innovativa mobilhack är mer än bara fullösningar.

En vanlig reaktion i Sverige är annars att avfärda nya mobila tjänster från Östafrika, Indien, Indonesien etc som nödlösningar som uppstått i brist på annan infrastruktur. Morris var däremot bestämd på att sådana uppfinningar oftare har uppstått för att mobilen är den bästa plattformen för sådana tjänster. I stället är det Nordeuropa som är fastlåsta i äldre strukturer (bank på internet, svindyra penningtransaktionstjänster – jag betalade senast 600 kronor för att föra över 400 kronor till Kenya) och skulle behöva åka på ett gigantiskt studiebesök till Accra, Arusha eller Kigali.
P1050175

PS. Sydsvenskan skriver om Nairobikoll! här: http://blogg.sydsvenskan.se/ping/2009/08/24/campen-sammanfattar-sig-sjalv-bast/P1050176

Nu är det ute, dokumentet som läckte från AP och som Nieman Lab lusläst och skrivit om under veckan:

I Sverige har vi diskuterat SMS-lån, och risken att unga skuldsätter sig upp över öronen med några knapptryckningar. I Kenya finns den potentiella lånefällan elektricitets-lån. Låna till el, direkt från elbolaget!
Stima loan

Nairobikoll ligger lite i träda nu, medan jag jobbar med för SVT med EU-valet på Youtube. Jag kommer att fortsätta skriva om medieutveckling i Afrika här senare i sommar, men då från Sverige. Här kommer lite läsning under tiden:

robben_island
Sjukaste annonsen: Lyxkryssning till Robben Island. Från South African Airlines flygtidning. Får mig att åter börja fundera på varför vi reser, egentligen. Jag kan inte bara hoovra över Robben Island i Google Earth om jag vill, utan dessutom gå virtuella turer där på nätet, och läsa mig till tio gånger så mycket om öns historia på de timmar den guidade turen tar. Så varför åker jag dit? Och varför blir jag tjock i halsen av djupt berörd av att se fängelset först när jag står framför det? Är det kulturellt betingat att värdera det fysiska mötet med en plats/människa så mycket högre än mötet genom berättelser/virtuella världar? Eller något inprogrammerat i oss människor?

Relaterat:

Suddigt mobilfoto, svårt att fota med telefonen på planet utan att personalen ser och samtidigt hitta bra belysning.

videokamera
I går meddelades att Geocities ska läggas ner. Geocities var en gång det verkligt stora webbhotellet, och på något sätt symbolen för webb 1.0. Statiska webbplatser, hierarkiskt sorterade i stora bibliotek. Att ses framför en persondator.

Färre och färre saker jag gör på internet kräver verkligen en dator. Twittra och blogga går lika bra per mobiltelefon, och eftersom jag både twittrar och bloggar på arbetstid så börjar jag förstås fundera på nyttan med en arbetsdator över huvudtaget. Läs hela inlägget här »

Efter Obamas framgångsrika online-kampanj har kampanjmakare över hela världen kastat sig över sociala medier. Inför valet i Sydafrika har ANC kört debatter på Twitter. (Och African Elections project använde Twitter långt tidigare, under valet i Ghana.) Märkligt nog har jag inte hört något om MXit i valrörelsen (förutom några moralpaniska utspel). Själv har jag nyss börjat jobba halvtid distans, som redaktör för SVT:s EU-valsbevakning på Youtube i samarbete med Google. Vi kommer att ordna möten mellan väljare och kandidater, på väljarnas villkor. Jättespännande.

SA Good News skriver för övrigt bra om det Sydafrikanska online-kampanjandet, och noterar att Obamas framgångsrecept inte var att han gick online, utan att han gick online för att själv möta väljare där. Där har de sydafrikanska politikerna mycket att lära. Bara en Facebook-grupp vinner inga val.

Länkar:

Beyoncé & Jesus matatu
För visst är det väl Beyoncé och Jesus? Undrar vad de kör för musik? R&b-gospel? Tyvärr går den rutten i helt fel ände av stan, så jag lär väl inte få veta.

Två svenskar har börjat blogga om mobila bank- och betalsystem från Tanzania, se valuablebits.com.

Enligt ny statistik är de i rätt land: Av Afrikas tio största mobiltelefonnationer (i storleksordning: Nigeria, Sydafrika, Egypten, Algeriet, Marocko, Kenya, Tanzania, Sudan, Ghana och Elfenbenskusten) hade Tanzania den största mobiltillväxten förra året. Efter Tanzania kommer Sudan och Ghana. Siffrorna från Informa Telecoms & Media.

I högsta grad relaterat till inlägget nedan: DN skriver om EU:s telekompaket och citerar Jörgen Samuelsson, Sveriges delegat i rådsarbetsgruppen för telekommunikationer, som inte begriper sig på ändringsförslag 166. Ändringsförslag 166 är EU-parlamentets förslag till ändringar för att försvara medborgerliga rättigheter på nätet. Samuelsson säger:”Är telekommunikation en mänsklig rättighet? Vad tror du en liten fattig pojke i Afrika tycker är mänskliga rättigheter?” Så mycket kan jag säga som att en fattig pojke i Östafrika är tycker att telekommunikation är livsnödvändigt, för att kunna få daglönejobb, för få riktig och direkt prisinformation (och inte bli lurad av uppköpare), för att kunna skicka pengar, osv…

Tillgång till information, yttrandefrihet och andra medborgerliga rättigheter måste garanteras på nätet. Det är inte konstigare än att vi sedan 1766 har en tryckfrihetsförordning för att garantera yttrandefriheten också i de nya medier som uppstått efter tryckkonstens intåg. Nu är det 2009 och en fattig liten pojke i Afrika har mer än Jörgen Samuelsson att förlora på en värld där internet bara är en betaltjänst utan garantier för offentliga platser och fritt informationsutbyte.

adopt-a-street-lightOm du vill få gatubelysning på kvällarna kan du adoptera en lyktstolpe (den ledsna, solblekta smileyn kommer samtidigt att bytas ut mot en ny, glad). Den offentliga sektorn är liten och svag, och mycket av underhållet av det gemensamma bygger på välgörenhet i Kenya.

Pirate Bay-rättegången återupplivade en gammal debatt om allmänningar i det digitala rummet. Kommer vi att få en liknande debatt om vem som ska sköta gemensamma digitala (icke-fysiska) strukturer? Domännamnssystemet? Vem ska ha makten att bestämma vilken av de somaliska regeringarna som får hantera .so-domänen?

bamburi_cementVar på kusten under påsk och passerade Bamburis Cements stora fabrik i Bamburi. Fast det var först på en vägkrog i Voi, när jag såg en kille med stor Timberlandlogga på ryggen, som jag slogs av likheten (förutom att Bamburiloggans träd är ett baobabträd). Bilden är från en annan av Bamburi Cements fabriker, i Athi River.

Belgien är ett land som bara inte verkar vilja göra upp med sitt förflutna. Ulrica Mondlane, bosatt i Goma i östra Kongo-Kinshasa, visade mig helt otroliga belgisk-kongolesiska tidningen Kinshasa-Tribune. I en sammanfattning av relationerna mellan Belgien och Kongo genom tiderna står det så här: 1865–1914 – Sous le règne de Léopold II, l’essor industriel se double d’une en Afrique. Punkt. Jag kan ingen franska, men det behövs inte. Fantastisk är också kartan, med Belgien och Kongo-Kinshasa sida vid sida.


(Kongo-Kinshasa är i verkligheten större än Västeuropa, eller 75 gånger så stort som Belgien.)

Om mig

Jag är frilansande journalist och konceptutvecklare.
Kontaktuppgifter: leowallentin.se

Kvitter

Arkiv