Nairobikoll!

Från Sydafrika kommer nu en ny tjänst, JamiiX, som närmast kan beskrivas som Ushahidi baklänges. Ushahidi är ju ett krisrapporteringsverktyg där människor kan använda i princip alla till buds stående kanaler (mejla, sms:a, twittra, ringa, etc, etc) för att rapportera in händelser, som sedan kan åskådliggöras snyggt på en karta. Bland annat.

JamiiX gör det möjligt att både samla in och nå ut med information i väldigt många kanaler, men små medel. Medan Ushahidi har använts av medier och NGO:er för att överblicka krishärdar (det började med eftervalsvåldet i Kenya), kan man tänka sig att JamiiX kommer till användning i första hand för den som vill distribuera information, och samtidigt hålla koll på diskussionerna kring det man distribuerat. De föreslår själva NGO:er, myndigheter och företag. Jag kan tänka mig också bloggare och nätmedier, som med små resurser kan distribuera information till många fler, särskilt vid exceptionella händelser där informationsbehovet är omättligt.

Western Union börjar samarbeta med Mpesa, och låter folk utanför Mpesa-länderna i Östafrika skicka pengar till nätverket. Ett första avtal dem emellan skrevs redan 2008, men nu hände det alltså. Därmed har Western Union definitivt accepterat de nya spelreglerna, och börjat leta efter en bra plats åt sig själva i en ny värld. Återstår att se när bankerna kommer att ge upp sitt motstånd mot de mobilbaserade banktjänsterna, och börja spela med istället.

I dag avslutades ett seminarium om mänskliga rättigheter och internet i Stockholm, som fungerat som rådgivande konferens till Frank La Rue, FN:s specialrapportör om yttrandefrihet. Lite i förbifarten talade han om att inrätta en fond för tekniköverföring, vilket då möjligen kan bli ett av hans förslag i en kommande rapport om internet och yttrandefrihet.

Tanken på teknikklyftor som ett yttrandefrihetsproblem är en logisk följ av något som Anriette Esterhuysen formulerade ungefär så här i slutdiskussionen: Något som låter så tråkigt som sunda standarder (så att olika system, mobilnätverk, etc, kan kommunicera med varandra), bra teknikinfrastruktur osv, spelar i verkligheten lika stor roll som frihet från censur för människors faktiska möjlighet att kommunicera med varandra.

Annars var snackisen att nätaktivist-nätverket (eller vad man ska kalla det) IRP publicerade ett manifest, 10 punkter för mänskliga rättigheter, om mänskliga rättigheter på nätet.

Här är twitterflödet från konferensen.

Harassmap, skärmdumpJag har skrivit några gånger om Ushahidi, det kenyanska systemet för crowdsourcad krisrapportering. Nu är betaversionen ute av en liknande, lovande och redan ganska omskriven egyptisk sajt, byggd för att rapportera in sexuella trakasserier och antastningar. Tjänsten finns på harassmap.org, och man fattar upplägget även om man inte förstår arabiska.

Ett par sätt att använda datat är ganska solklara: Att genomföra kampanjer och aktioner i problemområden, och att genom tjänstens blotta enkelhet göra problemet synligt, Fler dyker säkert upp.

Om jag förstått saken rätt använder de samma open source-kod som Ushahidi (Frontline SMS), men jag vet inte mer om tjänsten än vad som skrivits i olika artiklar. Kommentera eller pinga gärna om du har bättre koll, eller om du kan arabiska och kan få en uppfattning om hur väl det verkar fungera!
Rebecca Chiao, Engy Ghozlan, Amel Fahmy, Sawsan Gad och NiJeL står bakom.

En myrslok

Har du testat sökmotorn Aardvark? Det är ett slags fiffigare version av Yahoo Answers, eller andra Q&A-sajter, som bor i ditt chattprogram. Lägg till Aardvark bland dina kontakter i Messenger, G-Talk, eller vad du nu använder, så vidarebefordrar den frågan till personer som kan tänkas veta svaret. Nu tänker visst Google muta in ungefär samma nisch i Afrika, med en tjänst man kallar Baraza (swahili för ”råd” som i ”öråd”, typ. Googles utvecklingsavdelning i Afrika ligger i Nairobi). Konceptet är en vanlig Q&A (du ställer en fråga, andra användare svarar), men uppbyggd som en sökmotor. Google vet förstås att många sökningar hos dem i själva verket har formen av frågor som människor skulle ha svarat bättre på (”var kan jag köpa smör i Köping så här dags på kvällen?”). Att tjänsten riktas mot afrikanska användare samtidigt som antalet internetanvändare i subsahariska Afrika stiger sjukt snabbt betyder att den, om den blir populär, säkert kommer att vara med och sätta standarden för hur man söker information på nätet. Om den blir populär, vill säga, för Googles Nairobikontor verkar kasta ut ungefär en nyhet i veckan för att se vad som flyter, just nu.

På bilden det jag trodde var en myrslok. Så här ser visst en riktig myrslok ut.


Sedan alldeles nyss kan din dator hantera texter skrivna på de etiopiska språken gamo, gumuz och basketo; västafrikanska bamum; och bättre än tidigare berberspråk, åtminstone i teorin.

Den senaste Unicode-versionen har stöd för flera etiopiska tecken som används för att skriva mindre språk i regionen, men som aldrig kom med när alfabetet först kodades i september 1999. Dessutom läggs nu till något berber-tecken som märkligt nog saknats i kodningen hittills. Bamum skrivs, såvitt jag förstått, i stort sett bara med latinska bokstäver numera, men ett språk är ju lika mycket sin historia som sin samtida användning – kunde man bara hantera samtida texter vore språket plötsligt sorgligt själlöst.

Andra teckennördar och amatörfilologer där ute är kanske lika intresserade av att anfadern till nästan alla syd- och sydostasiatiska skrivsystem, brahmiskriften, nu finns i Unicode, liksom batak, mandaiska och 222 ovanliga, tidigare okodade kinesiska tecken.

Det kommer förstås att ta ett tag innan de nya tecknen dyker upp i några allmänt använda typsnitt, eller i olika teckeninmatnings-program. De nya etiopiska tecknen saknas t.ex. ännu i Googles alldeles fantastiska transkriberingsfunktion på den amhariska språkversionen: http://www.google.com/webhp?hl=am

Nu för tiden är det mest sedan länge utdöda skriftspråk som tillkommer i Unicodestandarden, men på den afrikanska kontinenten finns det fortfarande i högst levande tecken som saknas, så det är skönt att se Unicodekonsortiet uttryckligen nämna dem i sammanfattningen av den nya versionen av särklassigt viktigaste teckenstandarden för datorer:

Version 6.0 adds 2,088 characters, including:

  • over 1,000 additional symbols—chief among them the additional emoji symbols, which are especially important for mobile phones
  • the new official Indian currency symbol: the Indian Rupee Sign
  • 222 additional CJK Unified Ideographs in common use in China, Taiwan, and Japan
  • 603 additional characters for African language support, including extensions to the Tifinagh, Ethiopic, and Bamum scripts
  • three additional scripts: Mandaic, Batak, and Brahmi

Socotra
Jag måste sluta drömma så sjukt konkreta drömmar; Den i natt tog priset. Följande scen var så tydlig att jag kände lukten av bränd tjära, till och med tydligare än den där jag var terrorist som gömde mig över natten i TV-huset, bakom en innervägg på V-plan ovanför nyheterna för några veckor sedan:

Besättningen på en jahazi, Indiska oceanens medeltida fregatter, från något av swahili-sultanaten på Östafrikas kust, stannar plötsligt upp i sitt arbete. Framför en okänd, ensam ö ligger ett tremastat fartyg och brinner. Skymningen faller just, och i skumrasket dyker den ptolemaiska drottningen av Egypten upp, Kleoptra (inte den Kleoptra, utan en av de tidigare. Det funkar inte riktigt historiskt med tidpunkten för bantuexpansionen och allt det där, men drömmen var mycket bestämd på den punkten) på en feluck. Swahiliernas båt bordas av soldater, och drottningen själv kommer fram till kaptenen omgiven av sin livvakt, och ber, med dragna vapen, om att få tre mynt i en börs.

Den ensliga ön innehåller i själva verket världens mest spännande fornlämningar, som varje folk och nation i den kända världen vill spåra sina anor till. På ön finns heliga dokument vars språk alla känner igen som tidiga versioner av sina egna: Bantuspråk, nilotiska språk, proto-arabiska, indiska språk, europeiska språk, allt på en gång. Det sägs att bara en tiggare komma i besittning av ön, och nu har drottningen av det ptolemaiska riket gjort sig till tiggare med våld.

Ön verkade ligga ungefär på platsen för den jemenitiska ön Socotra (fråga mig inte varför, men jag var tvärsäker), så nu har jag ägnat morgonen åt att bildgoogla Socotra. Kanske måste åka dit och leka Indiana Jones. Någon som varit där?

Rättelse: Lars Lovén påpekar att bilden ovan är från det jemenitiska fastlandet. Den får ligga kvar ändå, det var ju trots allt en dröm.

Från ungefär nu, till någon gång efter valet, kommer jag att ha ungefär ingen tid alls till att uppdatera den här bloggen. Tills vidare får ni roa er med några topplistor:

Mest besökta sidor:
Afrikakartan på topp. Inga konstigheter. Däremot blev nog den person som i går googlade på ”Indien karta” och hamnade här besviken.

Mest använda sökord för att hitta till Nairobikoll.se:
Min favorit är förstås nummer 5, ”Ful hemsida”. Som en ständig förespråkare för användarnytta hoppas jag att de fann vad de sökte.
Läs hela inlägget här »

Julius Malema3271975624_b7819bac31
Östafrikas första fiberkabel till omvärlden, Seacom, har dykt upp i åtmistone två aprilskämt i dag: Somali pirates hold Internet world to ransom meddelar sydafrikanska Independent Online, medan TechCentral vet att berätta att kontroversiella Julius Malema (ANC:s ungdomsförbund) kräver att Seacom, tillsammans med Eassy, nationaliseras: Malema wants Seacom, Eassy nationalised.

Emanuel Karlsten har förresten samlat några av de bästa svenska aprilskämten. Åtmistone VK:s skämt tycker jag är väldigt roligt. Särskilt alla de moraliserande artikelkommentarerna.

Två intressanta saker har dykt upp på sistone: Whive och Sembuse är de första Östafrikanska mobila sociala nätverken, lite som Sydafrikas Mxit.

Sembuse (från företaget Symbiotic) gör det möjligt att skicka långa textmeddelanden till vänner, billigt. Väldigt enkelt, men också väldigt rätt. De höga sms-kostnaderna i regionen, och samhällets totala mobilberoende, talar för att Sembuse skulle kunna bli en succé.

Whive som förra året började bygga ett swahilispråkigt socialt nätverk på webben, satsar nu på att koppla upp sig på mobilerna, med chattfunktioner, forum, börskurser – allt som kan tänkas tilltala en målgrupp som har råd med någon av mobilerna som stöds. Bakom Whive står John Karanja.

I andra änden av kontinenten tänker visst Google muta in mobila sociala nätverks-nischen i Västafrika. Gmail-användare i Ghana kan nu ta emot och skicka chattmeddelanden via sms. Meddelandena dyker upp i Gmail-chatten som vanligt.

I dag börjar Barcamp Abidjan. Följ det gärna med på Twitter, live här om du kan franska eller kolla på video i efterhand.

Tips på engelskspråkiga bloggar mottages tacksamt.

Minokrigare i Dahomey. All likhet med nu levande fotbollsspelare är tillfällig.
Minokrigare
Fifa är rädda för att afrikanska fotbollsspelare ska lura dopingkontrollerna med lokala örtmediciner. Det är förstås lätt att göra sig lustig över det, och det har inte saknats raljerande kommentarer.
Men i Fifas uttalande finns något annat, mer osmakligt än lustigt.

Vad Fifa gör gällande är att afrikanska fotbollsspelare kan dopa sig utan att det märks, tack vare något särskilt slags allmänt band mellan kontinentens invånare och traditionell naturmedicin. Invånarna på den afrikanska kontinenten befinner sig antagligen på något sätt i ett annat universum än befolkningen på andra kontinenter, eftersom örtmedicinen här inte verkar gå att upptäcka i antidopningsbyrån Wadas laboratorier. Det är inget nytt synsätt, så märkligt det kan låta, och heller inget som uppstått av en slump. Långt därifrån.
Läs hela inlägget här »

Mer på temat lo-fi high-tech: Varför inte fjärrstyra bilen med sms, om du nu inte har tillgång till en dator? Morris Mbetsa gör det. Från Rocket Boom.

För den som, till skillnad från mig, har tid att följa vad som händer på MWEA i Nairobi:


Låt mig gissa att allt intressant inom webb- och mobilutveckling i Nairobi kommer att finnas på den här sajten en tid framöver. iHub ska bli ett teknikutvecklingscentrum, en öppen verkstad med gratis bredband, och ett naturligt ställe att träffa andra utvecklare. Initiativet bekostas av Ushahidi (som jag skrivit om förut), Omidyar (gamle eBay-grundaren Omidyars bolag) och holländska NGO:s Hivos (någon som känner till dem?).

iHub finns i Hurlingham (jag har bott typ 300 meter därifrån, synd att det inte fanns då!), lite off för den som kommer utifrån till någon av busshållplatserna nere i stan, och långt ifrån hackerkvarteren mellan Tom Mboya och River Road, men utan tvekan ett flådigt läge.

Skulle inte förvåna mig om iHub gör för Nairobis it-industri vad musikskolan och fritidsgårdarna gjort för svensk musikexport.

Metro Teknik skriver om Mpesa och intervjuar mig (jag har visst uppgraderats till något slags mobilbankexpert…). Intressantast i hela artikeln är dock illustrationen: Mannen som får illustrera fattiga människor i Östafrika (vinkeln är Mpesa som de fattigas bank) är…premiärminister Raila Odinga! Fotot, där Odinga ser uppgiven och förtvivlad ut med en mobiltelefon vid örat är antagligen från eftervalsvåldet förrförra vintern. Mabande föreställer sig på Twitter hur det gick till: ”Nån som kan googla fram en svart snubbe med mobil? Gärna med koppling till Kenya också.”

För ett litet tag sedan skrev jag om de glädjande små digitala klyftorna mellan fattiga och rika i Afrika, sett till kunskap och användning av ny teknik.

En klyfta som inte minskar eller minskar väldigt långsamt är dock kostnadsklyftan, mellan rika länder med billigt bredband och billiga mobilabonnemang å ena sidan, och fattiga länder med höga internet- och mobilkostnader å andra sidan. I alla afrikanska länder kostar IT betydligt mer för användaren i Europa, i förhållande till köpkraft. Störst är gapet när det gäller bredband. I 22 länder är kostnaden för bredband per månad lika hög som genomsnittlig BNP per capita och månad. Det säger sig självt att bredband i hemmet inte finns på kartan för någon utanför de allra rikaste krets.
De billigaste IT-länderna i Afrika är också några av de rikaste: Sydafrika, Mauritius, Seychellerna, Botswana.

De första fiberkablarna som nådde Östafrika i somras och höstas har fortfarande lett till något allmänt prisras, även om alla kommentatorer tycks fortsatt optimistiska och en leverantör, Zuku, har kapat bredbandspriserna för företag och rika privatpersoner med internet i hemmen i Nairobi.

Den digitala klyftan.

Nu tänker jag sätta mig och lyssna igenom ypperliga Throw me away och Lars Lovéns musiklista Afrika 2009. Gör det du också!

(Fem av albumen finns på Spotify, här: 7a8hYcp6FU4vAWhxV9dHf1

För två år sedan var den globalt gångbara symbolen för internet ett ”e” med något slags gloria. Nu kan det lika gärna vara en räv som jagar sin egen svans. Dahab, Egypten.Internetkafe i Dahab

Det här inslaget från Citizen TV är ett lysande exempel på vad Nokias proffsbloggare Jan Chipchase har kallat Lo-fi hi-tech. Simeon Mwaura fjärrstyr sitt hur med mobiltelefonen – inte med någon bandbreddskrävande internetuppkoppling, utan med sms-teknik.

Bland Östafrikas mobiltelefonhackare, som ofta livnär sig på att låsa upp och repararera telefoner, finns det genier som kan sätta ihop en Nokia från scratch. Bland mina absoluta favoriter är en kille jag intervjuade en gång som byggt om en mobiltelefon till en övervakningskamera, som automatiskt tog ett kort och mms:ade till din andra telefon när något rörde sig framför mobilkameran. Det häftiga här är hur inte bara innovationsförmågan, utan också möjligheten att realisera innovationer har frikopplats från krav på resurser. Det går att bygga, testa och bygga om saker med ny teknik, utan en massa pengar. Sedan behövs det fortfarande kapital för att kunna göra affärer med det man byggt. Där saknas folk som är villiga att investera småskaligt i Östafrika.

ICT-tillväxt i Afrika
Nu har FN-organet International Telecommunication Unions årliga rapport om ICT-utvecklingen i Afrika kommit, och bilden ovan sammanfattar rapporten ganska bra: Mobilmarknaden i Afrika växer mycket snabbare än i övriga världen, medan den fasta telefonin knappt byggs ut alls, och markbundet internet visserligen växer, men inte alls så snabbt som i andra delar av världen. Tyvärr saknas försök att uppskatta hur många människor som har tillgång till mobiltelefon, vilket annars hade varit intressant på en kontinent där många människor delar både telefon och abonnemang, samtidigt som det gärna finns flera abonnemang till varje telefon (för att kunna ringa på det för tillfället billigaste – genomsnittliga mobilkostnader är högre i Afrika än i Europa). I stället får vi dra slutsatser av antalet abonnemang per capita och hur den siffran förändras, och utvecklingstakten är slående.

Några andra saker att lägga märke till:

  • Sambandet mellan inkomst och IT-utveckling är svagare i Afrika än i övriga världen. De digitala klyftorna är avsevärt mindre här.
  • Färst (jag insisterar!) internetanvändare har de centralafrikanska länderna, som är både fattiga och beroende av dyra satellituppkopplingar.
  • Nigeria, Zimbabwe och de östafrikanska länder utmärker sig i det att internetanvändningen ökar kraftigt, trots att de hör till de länder på kontinenten med sämst bandbredd.
  • Sydafrika leder inte längre mobilpenetrationsligan, Seychellerna och Gabon har gått förbi. 2003 stod Sydafrika ensamt för hälften av kontinentens mobilabonnemang, nu är de ganska jämt fördelade.
  • Nästan alla länder har flera konkurrerande mobilbolag.

White African skriver också om rapporten.

Relaterade inlägg:

Fotografer under lördagens demonstration
På väg hem från en långhelg på klimattoppmötet i Köpenhamn, eller rättare sagt (jag åkte privat och oackrediterad) alternativmötet Klimaforum’09. Av hundratals seminarier handlade många på olika sätt om klimatskuld (att de rikaste nordländerna stått för lejonparten av växthusgasutsläpp hittills, medan de fattigaste nu får ta de värsta konsekvenserna, och tanken att Nord därför har en faktisk skuld till Syd), klimatflyktingar, ”klimatkolonialism” (genom handel med utsläppsrätter eller outsourcing av växthusgastunga industrier) och så vidare. Övervägande med ”sydperspektiv” i samtalen, antagligen långt ifrån motsvarande samtal på det stora toppmötet i Bella Center.

Lite mer oväntat är det kanske hur sydländerna genom G77 lyckats vara med och sätta dagordningen på FN-toppmötet. Det är afrikanska länder, inte Kina och Indien, som varit drivande bland G77 för att kräva betydligt radikalare klimatmål än Europa. Afrikansk rapportering om den förhandlingsgiven finns t.ex. här, här och här.

PS. Eftersom alla verkar fråga om lördagens demonstration: Ja, jag var där, nej, jag såg ingenting av bråk eller gripanden.

PPS. DN: Afrikaner hotar lämna förhandlingarna

Järnvägsbro i EtiopienHittade en samling oemotståndliga 40- och 50-talsfoton från främst norra Kenya och Etiopien hos användaren ART NAHPRO på Flickr: http://www.flickr.com/photos/92943860@N00/sets/148350/

Tor Billgren har skrivit två bra blogginlägg om forbolls-VM i Sydafrika, läs dem!

Relaterade blogginlägg:

Apropå inlägget nedan ska Google skicka ut sin kameracykel för att fota turistattraktioner i Sydafrika som inte nås med bil. För att få lite extra buzz låter man användarna rösta om vad man ska plåta, även om det verkar osannolikt att inte alla grejerna på listan ska plåtas rätt snart.

Reblog this post [with Zemanta]
Etiketter: , ,

Om mig

Jag är frilansande journalist och konceptutvecklare.
Kontaktuppgifter: leowallentin.se

Kvitter

Arkiv