Nairobikoll!

Archive for the ‘webb’ Category

Det här är ett riktigt coolt projekt: Open By-laws South Africa samlar Kapstadens lokala förordningar på nätet. (T.ex. graffitiförbudet, som lät myndigheterna måla över några vänners muralmålning förra veckan. På deras egen mur. På deras bekostnad.)

Att få tag i de, ofta omfattande, lokala förordningarna kan, vad jag förstått, ofta vara knivigt. Kapstaden publicerar dem visserligen online, men då som osorterade PDF:er. Först när de publiceras i textformat blir de sökbara, läsbara för maskiner, möjliga att (med en rimlig arbetsinsats) översätta, och så vidare.

Mjukvaruutvecklaren Greg Kempe, som byggt Open By-laws på sin fritid, hoppas få in alla Sydafrikas lokala förordningar i databasen. Lyckas han med det blir det en häftig tjänst, eftersom de många lagstiftande administrativa enheterna själva inte har har något incitament för att ta fram en gemensam standard för publicering på nätet.

Texterna sparas och kan hämtas ner som Akoma Ntoso-XML:er, för den som vill bygga egna tjänster ovanpå Kempes. (Akoma Ntso är ett standardformat för att göra lagtexter begripligare för maskiner.) Nu stiftar vi ju inte lokala lagar på riktigt samma sätt i Sverige, men kanske skulle det ändå vara spännande att samla alla kommuners lokala föreskrifter? Typ sådana här dokument.

qr-kod för print-webb-koppling
Plötsligt händer det: En QR-kod som är smart använd (tycker jag). Länkar från tryckt tidning till mer och mobilvänligt innehåll. Sydafrikanska söndagstidningen City Press.

Affisch från UmatiEftervalsvåldet i Kenya 2007/2008 (och våldsamheterna vid valet 2002) gjorde nationen akut medveten om varför hets och hot är farligt på riktigt. Sedan 2010 säger den kenyanska konstitutionen uttryckligen att yttrandefriheten inte sträcker sig till att försvara hets (”hate speech”)1, och sedan 2008 är hets mot folkgrupp i sig ett brott.

Nu, under pågående val riktas ljuset också mot hatiska kommentarer på nätet. Umati är ett Nairobibaserat projekt som bevakar hat- och hetskommentarer, och som har fått viss spridning på hashtaggen #nipeukweli (swahili: Nipe ukweli, ”hit med sanningen”), där falska rykten avlivas när de dyker upp. Intressant nog är sisådär hälften av sakerna som tas upp utländska mediers hårdvinkling på våldet och vilja att hitta konflikter.

Under valet är också Ushahidi tillbaka där det startade, genom valövervakningstjänsten Uchaguzi, som också är med och promotar Nipe ukweli-initiativet.

1 Hate speech omfattar bara etniskt riktat hat och hets, inte sådant som handlar om t.ex. kön eller sexuell läggning.

Edit: På Twitter följer du enklast valet på KeElections2013.


Den kenyanska regeringen har fått rejält med uppmärksamhet för Opendata.go.ke, en samling med nationella databaser, tillgängliga via ett öppet API för andra att bygga vidare med. Här finns data från folkbokföringen, budgeten, hälsovårdsmyndigheterna, etc.

Det är ett vällovligt initiativ, men det är värt att påpeka att ingen ny data blir offentlig i och med det här. Det som nu finns på Open data-sajten har tidigare bara funnits i tryckt form, och det är förstås sant att data måste vara inte bara juridiskt utan också tekniskt och praktiskt tillgänglig för att verkligen kunna kallas offentlig, men i ett land där administrationen inte direkt präglas av öppenhet och transparens hade kanske en bättre offentlighetslagstiftning, eller ett bättre juridiskt skydd för journalister gjort större skillnad. Men det hade å andra sidan inte gett president Mwai Kibaki och hans regering lika mycket credd för så relativt lite arbete. Och färre insmickrande tidningsreportage.

En verklig banbrytare för offentlig data i Kenya är annars Zindua Kiongozi, som under flera år följs och publicerat parlamentsdebatter, byggt en databas över politiker (kenyansk politik är väldigt personstyrd, partier är sekundära) och varit obekväma i största allmänhet.

Mer läsning

Förhoppningarna har varit enorma när Östafrika häromåret kopplades upp mot omvärlden med fiber, som en av de ditills mest digitalt isolerade regionerna. Richard Myrenberg hade ett utmärkt reportage i P1 Morgon i morse om vad som faktiskt hänt. Han berättar hur bredbandsbolagen konkurrerar med näbbar och klor om de rikaste områdena, medan övriga delar av Kenya knappst märkt någon skillnad. Och så berättar han om en ny callcenter-industri, som vuxit upp tack vare kabeln. Lyssna på programmet här!

I nästan varje afrikanskt val de senaste åren har det funnits lokala projekt för att låta medborgare agera valobservatörer via mobiltelefoner och sociala medier. Nu kliver också Google in, med en portal, en kart-mashup och mera kring valet i Nigeria.

Google har ju gjort portaler vid många stora val de senaste åren, men det här är, såvitt jag vet den första i Afrika, och den första som riktar in sig på valövervakning och incidentrapportering (i samarbete med Storyfull). Det är ett betydande steg från att bara samla och paketera information från andra källor webben. Lite symptomatiskt – i Afrika vill alla vara med och pilla själva (låt oss kalla det Kiberasyndromet*) – fast inte med automatik dåligt för det.

Andra som övervakar valet är:

PS. Jag älskar den här kartan från BBC.

*I Kibera går det kanske en NGO på 30 invånare.

Från Sydafrika kommer nu en ny tjänst, JamiiX, som närmast kan beskrivas som Ushahidi baklänges. Ushahidi är ju ett krisrapporteringsverktyg där människor kan använda i princip alla till buds stående kanaler (mejla, sms:a, twittra, ringa, etc, etc) för att rapportera in händelser, som sedan kan åskådliggöras snyggt på en karta. Bland annat.

JamiiX gör det möjligt att både samla in och nå ut med information i väldigt många kanaler, men små medel. Medan Ushahidi har använts av medier och NGO:er för att överblicka krishärdar (det började med eftervalsvåldet i Kenya), kan man tänka sig att JamiiX kommer till användning i första hand för den som vill distribuera information, och samtidigt hålla koll på diskussionerna kring det man distribuerat. De föreslår själva NGO:er, myndigheter och företag. Jag kan tänka mig också bloggare och nätmedier, som med små resurser kan distribuera information till många fler, särskilt vid exceptionella händelser där informationsbehovet är omättligt.

Harassmap, skärmdumpJag har skrivit några gånger om Ushahidi, det kenyanska systemet för crowdsourcad krisrapportering. Nu är betaversionen ute av en liknande, lovande och redan ganska omskriven egyptisk sajt, byggd för att rapportera in sexuella trakasserier och antastningar. Tjänsten finns på harassmap.org, och man fattar upplägget även om man inte förstår arabiska.

Ett par sätt att använda datat är ganska solklara: Att genomföra kampanjer och aktioner i problemområden, och att genom tjänstens blotta enkelhet göra problemet synligt, Fler dyker säkert upp.

Om jag förstått saken rätt använder de samma open source-kod som Ushahidi (Frontline SMS), men jag vet inte mer om tjänsten än vad som skrivits i olika artiklar. Kommentera eller pinga gärna om du har bättre koll, eller om du kan arabiska och kan få en uppfattning om hur väl det verkar fungera!
Rebecca Chiao, Engy Ghozlan, Amel Fahmy, Sawsan Gad och NiJeL står bakom.

En myrslok

Har du testat sökmotorn Aardvark? Det är ett slags fiffigare version av Yahoo Answers, eller andra Q&A-sajter, som bor i ditt chattprogram. Lägg till Aardvark bland dina kontakter i Messenger, G-Talk, eller vad du nu använder, så vidarebefordrar den frågan till personer som kan tänkas veta svaret. Nu tänker visst Google muta in ungefär samma nisch i Afrika, med en tjänst man kallar Baraza (swahili för ”råd” som i ”öråd”, typ. Googles utvecklingsavdelning i Afrika ligger i Nairobi). Konceptet är en vanlig Q&A (du ställer en fråga, andra användare svarar), men uppbyggd som en sökmotor. Google vet förstås att många sökningar hos dem i själva verket har formen av frågor som människor skulle ha svarat bättre på (”var kan jag köpa smör i Köping så här dags på kvällen?”). Att tjänsten riktas mot afrikanska användare samtidigt som antalet internetanvändare i subsahariska Afrika stiger sjukt snabbt betyder att den, om den blir populär, säkert kommer att vara med och sätta standarden för hur man söker information på nätet. Om den blir populär, vill säga, för Googles Nairobikontor verkar kasta ut ungefär en nyhet i veckan för att se vad som flyter, just nu.

På bilden det jag trodde var en myrslok. Så här ser visst en riktig myrslok ut.


Sedan alldeles nyss kan din dator hantera texter skrivna på de etiopiska språken gamo, gumuz och basketo; västafrikanska bamum; och bättre än tidigare berberspråk, åtminstone i teorin.

Den senaste Unicode-versionen har stöd för flera etiopiska tecken som används för att skriva mindre språk i regionen, men som aldrig kom med när alfabetet först kodades i september 1999. Dessutom läggs nu till något berber-tecken som märkligt nog saknats i kodningen hittills. Bamum skrivs, såvitt jag förstått, i stort sett bara med latinska bokstäver numera, men ett språk är ju lika mycket sin historia som sin samtida användning – kunde man bara hantera samtida texter vore språket plötsligt sorgligt själlöst.

Andra teckennördar och amatörfilologer där ute är kanske lika intresserade av att anfadern till nästan alla syd- och sydostasiatiska skrivsystem, brahmiskriften, nu finns i Unicode, liksom batak, mandaiska och 222 ovanliga, tidigare okodade kinesiska tecken.

Det kommer förstås att ta ett tag innan de nya tecknen dyker upp i några allmänt använda typsnitt, eller i olika teckeninmatnings-program. De nya etiopiska tecknen saknas t.ex. ännu i Googles alldeles fantastiska transkriberingsfunktion på den amhariska språkversionen: http://www.google.com/webhp?hl=am

Nu för tiden är det mest sedan länge utdöda skriftspråk som tillkommer i Unicodestandarden, men på den afrikanska kontinenten finns det fortfarande i högst levande tecken som saknas, så det är skönt att se Unicodekonsortiet uttryckligen nämna dem i sammanfattningen av den nya versionen av särklassigt viktigaste teckenstandarden för datorer:

Version 6.0 adds 2,088 characters, including:

  • over 1,000 additional symbols—chief among them the additional emoji symbols, which are especially important for mobile phones
  • the new official Indian currency symbol: the Indian Rupee Sign
  • 222 additional CJK Unified Ideographs in common use in China, Taiwan, and Japan
  • 603 additional characters for African language support, including extensions to the Tifinagh, Ethiopic, and Bamum scripts
  • three additional scripts: Mandaic, Batak, and Brahmi

I dag börjar Barcamp Abidjan. Följ det gärna med på Twitter, live här om du kan franska eller kolla på video i efterhand.

Tips på engelskspråkiga bloggar mottages tacksamt.

För den som, till skillnad från mig, har tid att följa vad som händer på MWEA i Nairobi:


Låt mig gissa att allt intressant inom webb- och mobilutveckling i Nairobi kommer att finnas på den här sajten en tid framöver. iHub ska bli ett teknikutvecklingscentrum, en öppen verkstad med gratis bredband, och ett naturligt ställe att träffa andra utvecklare. Initiativet bekostas av Ushahidi (som jag skrivit om förut), Omidyar (gamle eBay-grundaren Omidyars bolag) och holländska NGO:s Hivos (någon som känner till dem?).

iHub finns i Hurlingham (jag har bott typ 300 meter därifrån, synd att det inte fanns då!), lite off för den som kommer utifrån till någon av busshållplatserna nere i stan, och långt ifrån hackerkvarteren mellan Tom Mboya och River Road, men utan tvekan ett flådigt läge.

Skulle inte förvåna mig om iHub gör för Nairobis it-industri vad musikskolan och fritidsgårdarna gjort för svensk musikexport.

För ett litet tag sedan skrev jag om de glädjande små digitala klyftorna mellan fattiga och rika i Afrika, sett till kunskap och användning av ny teknik.

En klyfta som inte minskar eller minskar väldigt långsamt är dock kostnadsklyftan, mellan rika länder med billigt bredband och billiga mobilabonnemang å ena sidan, och fattiga länder med höga internet- och mobilkostnader å andra sidan. I alla afrikanska länder kostar IT betydligt mer för användaren i Europa, i förhållande till köpkraft. Störst är gapet när det gäller bredband. I 22 länder är kostnaden för bredband per månad lika hög som genomsnittlig BNP per capita och månad. Det säger sig självt att bredband i hemmet inte finns på kartan för någon utanför de allra rikaste krets.
De billigaste IT-länderna i Afrika är också några av de rikaste: Sydafrika, Mauritius, Seychellerna, Botswana.

De första fiberkablarna som nådde Östafrika i somras och höstas har fortfarande lett till något allmänt prisras, även om alla kommentatorer tycks fortsatt optimistiska och en leverantör, Zuku, har kapat bredbandspriserna för företag och rika privatpersoner med internet i hemmen i Nairobi.

Den digitala klyftan.

För två år sedan var den globalt gångbara symbolen för internet ett ”e” med något slags gloria. Nu kan det lika gärna vara en räv som jagar sin egen svans. Dahab, Egypten.Internetkafe i Dahab

ICT-tillväxt i Afrika
Nu har FN-organet International Telecommunication Unions årliga rapport om ICT-utvecklingen i Afrika kommit, och bilden ovan sammanfattar rapporten ganska bra: Mobilmarknaden i Afrika växer mycket snabbare än i övriga världen, medan den fasta telefonin knappt byggs ut alls, och markbundet internet visserligen växer, men inte alls så snabbt som i andra delar av världen. Tyvärr saknas försök att uppskatta hur många människor som har tillgång till mobiltelefon, vilket annars hade varit intressant på en kontinent där många människor delar både telefon och abonnemang, samtidigt som det gärna finns flera abonnemang till varje telefon (för att kunna ringa på det för tillfället billigaste – genomsnittliga mobilkostnader är högre i Afrika än i Europa). I stället får vi dra slutsatser av antalet abonnemang per capita och hur den siffran förändras, och utvecklingstakten är slående.

Några andra saker att lägga märke till:

  • Sambandet mellan inkomst och IT-utveckling är svagare i Afrika än i övriga världen. De digitala klyftorna är avsevärt mindre här.
  • Färst (jag insisterar!) internetanvändare har de centralafrikanska länderna, som är både fattiga och beroende av dyra satellituppkopplingar.
  • Nigeria, Zimbabwe och de östafrikanska länder utmärker sig i det att internetanvändningen ökar kraftigt, trots att de hör till de länder på kontinenten med sämst bandbredd.
  • Sydafrika leder inte längre mobilpenetrationsligan, Seychellerna och Gabon har gått förbi. 2003 stod Sydafrika ensamt för hälften av kontinentens mobilabonnemang, nu är de ganska jämt fördelade.
  • Nästan alla länder har flera konkurrerande mobilbolag.

White African skriver också om rapporten.

Relaterade inlägg:

Apropå inlägget nedan ska Google skicka ut sin kameracykel för att fota turistattraktioner i Sydafrika som inte nås med bil. För att få lite extra buzz låter man användarna rösta om vad man ska plåta, även om det verkar osannolikt att inte alla grejerna på listan ska plåtas rätt snart.

Reblog this post [with Zemanta]
Etiketter: , ,

Björn Sennbrink söker översättare till två sajter om webbutveckling, med målgrupp privatpersoner och företag i Östafrika: WebdesignEastAfrica.com och WebdesignTanzania.com

Riktigt kul vore det om han (eller någon annan) vågade satsa på kĩkũyũ, luo, luganda eller något annat av de stora östafrikanska språken, som sedan kolonialismen aldrig haft någon officiell ställning. I Kenya är t.ex. engelska och swahili officiella språk (official language respektive national language), trots att bara en mycket liten minoritet har något av språken som modersmål. Situationen är snarlik i Uganda och Tanzania. På webben finns nu en del platser där de stora språken utvecklas.luganda Lokala Wikipediaupplagor är ett exempel på när webbforum får en språknormerande roll, där man enas om viss teknisk nomenklatur, standardiserar skriftspråket, osv.

videokamera
I går meddelades att Geocities ska läggas ner. Geocities var en gång det verkligt stora webbhotellet, och på något sätt symbolen för webb 1.0. Statiska webbplatser, hierarkiskt sorterade i stora bibliotek. Att ses framför en persondator.

Färre och färre saker jag gör på internet kräver verkligen en dator. Twittra och blogga går lika bra per mobiltelefon, och eftersom jag både twittrar och bloggar på arbetstid så börjar jag förstås fundera på nyttan med en arbetsdator över huvudtaget. Läs hela inlägget här »

Efter Obamas framgångsrika online-kampanj har kampanjmakare över hela världen kastat sig över sociala medier. Inför valet i Sydafrika har ANC kört debatter på Twitter. (Och African Elections project använde Twitter långt tidigare, under valet i Ghana.) Märkligt nog har jag inte hört något om MXit i valrörelsen (förutom några moralpaniska utspel). Själv har jag nyss börjat jobba halvtid distans, som redaktör för SVT:s EU-valsbevakning på Youtube i samarbete med Google. Vi kommer att ordna möten mellan väljare och kandidater, på väljarnas villkor. Jättespännande.

SA Good News skriver för övrigt bra om det Sydafrikanska online-kampanjandet, och noterar att Obamas framgångsrecept inte var att han gick online, utan att han gick online för att själv möta väljare där. Där har de sydafrikanska politikerna mycket att lära. Bara en Facebook-grupp vinner inga val.

Länkar:

I högsta grad relaterat till inlägget nedan: DN skriver om EU:s telekompaket och citerar Jörgen Samuelsson, Sveriges delegat i rådsarbetsgruppen för telekommunikationer, som inte begriper sig på ändringsförslag 166. Ändringsförslag 166 är EU-parlamentets förslag till ändringar för att försvara medborgerliga rättigheter på nätet. Samuelsson säger:”Är telekommunikation en mänsklig rättighet? Vad tror du en liten fattig pojke i Afrika tycker är mänskliga rättigheter?” Så mycket kan jag säga som att en fattig pojke i Östafrika är tycker att telekommunikation är livsnödvändigt, för att kunna få daglönejobb, för få riktig och direkt prisinformation (och inte bli lurad av uppköpare), för att kunna skicka pengar, osv…

Tillgång till information, yttrandefrihet och andra medborgerliga rättigheter måste garanteras på nätet. Det är inte konstigare än att vi sedan 1766 har en tryckfrihetsförordning för att garantera yttrandefriheten också i de nya medier som uppstått efter tryckkonstens intåg. Nu är det 2009 och en fattig liten pojke i Afrika har mer än Jörgen Samuelsson att förlora på en värld där internet bara är en betaltjänst utan garantier för offentliga platser och fritt informationsutbyte.

adopt-a-street-lightOm du vill få gatubelysning på kvällarna kan du adoptera en lyktstolpe (den ledsna, solblekta smileyn kommer samtidigt att bytas ut mot en ny, glad). Den offentliga sektorn är liten och svag, och mycket av underhållet av det gemensamma bygger på välgörenhet i Kenya.

Pirate Bay-rättegången återupplivade en gammal debatt om allmänningar i det digitala rummet. Kommer vi att få en liknande debatt om vem som ska sköta gemensamma digitala (icke-fysiska) strukturer? Domännamnssystemet? Vem ska ha makten att bestämma vilken av de somaliska regeringarna som får hantera .so-domänen?

Lämpliga medier för en blogg? Alfred Sirleaf i Monrovia använder griffeltavla. Afrigadget skriver om den innovativa väggtidningen och har bilder.

Lägg fram en extra krita för besökarkommentarer, och du har en fullödig analog blogg (minus möjligheten att länka direkt till andra bloggar). Dessutom fullkomligt el-oberoende, vilket antagligen är en stor fördel i den liberiska huvudstaden.

En gammal karta (från förra sommaren) som jag missat och upptäckt först nu: Intel Researchs karta över hur snabba folk i olika länder är att dra nytta av ny teknik. För den som är teknikoptimist är det en sannolik karta över framtida ekonomisk utveckling.

Bäst till ligger, lite grovt räknat, Sydostasien, Östafrika och delar av Västafrika (som väntat), samt Sydamerika, Centralasien och Ostasien. Någonstans i mitten Europa, med det forna östblocket främst. I botten Nordamerika, Sydasien, Södra Afrika (alla tre ganska överraskande?), Ryssland, Afrikas horn och Mellanöstern utom Israel, Palestina och … Jordanien? Svårt att se vilket land som ska vara vilket.intel

Kartan bygger på mobil- dator- och internetanvändning relativt BNP. Den bygger med andra ord på antagandet att människor borde spendera mer pengar på ny teknik ju rikare de blir. Så fungerar det ju med lyxvaror som vi konsumerar när våra basbehov är tillfredsställda. Ju fattigare du är, desto större del av din inkomst går till mat och hyra. Problemet med antagandet bakom den här kartan är bara att ”ny teknik” redan är ett basbehov i vissa regioner. Mobiltelefonen kan vara en förutsättning för att kunna få ett jobb (om du är daglönearbetare), kunna ta emot pengar (om familjeförsörjaren jobbar långt borta) etc. I regioner där internet och mobiltelefoner redan är en oumbärlig del av ett samhälles infrastruktur, så speglar kartan snarare folks beroende av en viss teknik, än deras mottaglighet för ny teknik. Mer om det senare.

high_fraud


Om mig

Jag är frilansande journalist och konceptutvecklare.
Kontaktuppgifter: leowallentin.se

Kvitter

Arkiv