Nairobikoll!

Archive for the ‘övrigt’ Category

Fotografer under lördagens demonstration
På väg hem från en långhelg på klimattoppmötet i Köpenhamn, eller rättare sagt (jag åkte privat och oackrediterad) alternativmötet Klimaforum’09. Av hundratals seminarier handlade många på olika sätt om klimatskuld (att de rikaste nordländerna stått för lejonparten av växthusgasutsläpp hittills, medan de fattigaste nu får ta de värsta konsekvenserna, och tanken att Nord därför har en faktisk skuld till Syd), klimatflyktingar, ”klimatkolonialism” (genom handel med utsläppsrätter eller outsourcing av växthusgastunga industrier) och så vidare. Övervägande med ”sydperspektiv” i samtalen, antagligen långt ifrån motsvarande samtal på det stora toppmötet i Bella Center.

Lite mer oväntat är det kanske hur sydländerna genom G77 lyckats vara med och sätta dagordningen på FN-toppmötet. Det är afrikanska länder, inte Kina och Indien, som varit drivande bland G77 för att kräva betydligt radikalare klimatmål än Europa. Afrikansk rapportering om den förhandlingsgiven finns t.ex. här, här och här.

PS. Eftersom alla verkar fråga om lördagens demonstration: Ja, jag var där, nej, jag såg ingenting av bråk eller gripanden.

PPS. DN: Afrikaner hotar lämna förhandlingarna

Järnvägsbro i EtiopienHittade en samling oemotståndliga 40- och 50-talsfoton från främst norra Kenya och Etiopien hos användaren ART NAHPRO på Flickr: http://www.flickr.com/photos/92943860@N00/sets/148350/

Tor Billgren har skrivit två bra blogginlägg om forbolls-VM i Sydafrika, läs dem!

Relaterade blogginlägg:

Grafitti i KiberaKibera är den största kåkstaden i Nairobi1, och med i runda tal 1 miljon invånare (¼ av Nairobis befolkning) första anhalt för många av dem som flyttar till huvudstaden från landet. Men Kiberas betydelse för ekonomi och samhälle syns inte på Nairobikartorna, där området är en grå fläck. Liksom andra informella bosättningar, i Nairobi och annorstädes. För hur stor den informella ekonomin i de informella bosättningarna än är, vill ingen myndighet ge en ad hoc-gata kantad med plåtskjul utan bygglov det existensberättigande en gata och ett gatunamn på en karta ger.

Satellitbild över KiberaJust i skrivande stund håller några Nairobibor på att förändra allt det. I projektet Map Kibera kartläggs under november hela Kibera i Open Street Map (OSM), för att skapa fria kartor till invånare, företag, hjälporganisationer etc.

Open Street Map har ambitionen att bygga en användarskapad världskarta (tänk Wikipedia för kartor), där all data är framtagen av privatpersoner som mäter ut koordinater, skriver in gatunamn och ritar ut fotbollsplaner eller simbassänger, och skänker sitt arbete till projektet. Till skillnad från Google Maps eller Microsofts Bing Maps finns det inget företag bakom, som kan välja att ta betalt för eller radera information i framtiden, eller hävda upphovsrätt till koordinaterna som legat till grund för kartan (något det också spekulerats i).

Kabul i Open Street Map och Google MapsEnskilda personer som tillsammans mäter upp hela jorden i konkurrens med ett par av världens största IT-företag lät som en väl optimistisk tanke, men faktum är att i länder och städer som inte varit Googles topprioritet har OSM lyckats ruggigt bra. Jämför bara gatunätet i Kabul på OSM med Kabul på Google Maps. Och att kartorna är fria att användas kommersiellt eller icke-kommersiellt och utan villkor är ingen obetydlig sak i sammanhanget.

Samtidigt satsar Google stenhårt på att bygga ut karttäckningen i Afrika. Det nya årsgamla utvecklingskontoret i Nairobi (det enda, enligt företagets egen blogg, som inte har några produktionskrav utan bara kan syssla med konceptutveckling och liknande) har tagit sig an flera östafrikanska städer i samarbete med Nairobi universitet, i Sydafrika får man draghjälp av kändisar när t.ex. Thandiswa från Bongo Maffin visar sina favoritställen med egna lager på Googles kartor, och i Sydafrika satsar man nu också på att täcka in alla småstäder.

Afrikas kåkstäder håller på att hamna på kartan, bokstavligen. Och det är sannerligen ingen liten sak.

Länkar

1 Kallas ofta Afrikas största kåkstad, men det är det nog tveksamt om någon har täckning för sådana påstående.

Ok kids, den här är gammal och helt off topic, men måste få köra en gammal favorit i repris. Den lilla, lilla gröna pricken strax till höger om mitten är alltså en liten ö. I en sjö. Och så vidare. Bara att fortsätta zooma ut.

(Inte imponerad? Hittar du något bättre så kommer jag och steker pannkakor till frukost åt dig!)

Bokmässan_2009Hemma efter att ha stått i monter och fotat folk i tre dagar på Bokmässan i Göteborg, och rätt slut i fötterna och huvudet. Årets tema var Spanien, förra årets Lettland, och dessförinnan var det Estland. Även Norge, Finland (två gånger), Danmark, Island, Tyskland, Nederländerna, Polen och Litauen har haft egna temaår. Nästa års land heter…Afrika. Snacka om sinne för proportioner.

USA, Indien, Nya Zealand, Argentina, Kina och Europa på Afrika

USA, Indien, Nya Zealand, Argentina, Kina och Europa (30,2 miljoner km²) på Afrika (30,3 miljoner km²). Karta kalkerad från africamaps.com.

Även tidigare inspelningar av Den stora resan av Eyeworks i andra länder har hamnat i blåsväder. En Googlesökning räcker för att hitta kritiken i namibiska medier.
Läs hela inlägget här »

Etiketter: , , , , ,

Anders B Karlsson, VD Eyeworks Sweden

Anders B Karlsson, VD Eyeworks Sweden

I dag höll SVT och Eyeworks presskonferens om mediekritiken mot Den stora resan. Eyeworks VD Anders B Karlsson sade att de hade uppfattat att det fanns ett muntligt avtal med LAC (en uppfattning som LAC inte delar), men att det var ett misstag att inte se till att där fanns ett skriftligt avtal.
– Det finns vad vi uppfattar som ett avtal, men det finns inte på papper, sade Karlsson.

Han medgav också att LAC inte varit med i förhandlingarna om ersättning med byn (något man normalt kräver), men säger att kontraktet skickades till LAC i efterhand, och att man inte har hört några invändningar emot det.
– Den sista biten som handlar om att LAC ska få vara med och förhandla med himba, det är där det har varit något problem.
Presskonferens med SVT och Eyeworks Sweden
LAC:s kritik har framförallt handlat just om att det obligatoriska samarbetsavtalet saknats, och att förhandlingarna med den namibiska deltagarbyn varit orättvisa eftersom ingen varit där för att förklara för dem deras rättigheter och vad de kunnat kräva.

I övrigt ville både SVT och Eyeworks mest tala om ersättningen till den namibiska byn, som varit i fokus i svenska medier. Den var högre än vad som framgått, sade man, eftersom inte bara pengar utan också mat, läkemedel och filtar delats ut.

SVT:s programchef Micael Ekberg upprepade att man litar på att Eyeworks sköter sig, och att man räknar med att de ordnar alla papper och eventuella extra ersättningar i efterhand. Han sade också att man inte hört talas om att det skulle ha varit problem vid tidigare liknande produktioner av andra nationella bolag i Eyeworkssfären.

Nu ska Eyeworks tala med LAC, för att reda ut vad som gått snett i relationerna. Enligt Anders B Karlsson kan det bland annat handla om personliga motsättningar mellan en person i inspelningsteamet och en person på plats.

Läs mer hos Sveriges Radio och lyssna absolut på Magnus Bellanders reportage, från bland annat bilverkstaden och affären som vi med all sannolikhet inte kommer att få se i den färdigklippta serien.

filmkommissionens i namibia hemsida
Det har varit stor uppståndelse kring stormen mot Eyeworks i Namibia i dag. Många har citerat LAC, organisationen i Namibia som har tillsynsansvaret för filminspelningar bland minoritetsfolk, och som ska se till att det finns guider och tolkar på plats, att namibiska förordningar följs och att icke läskunniga och lågutbildade deltagare förstår sina rättigheter. Det har hetat till exempel att ”enligt LAC krävs ett särskilt tillstånd från filmkommissionen”. Just den informationen är dock inte särskilt svår att hitta själv, och för hugade grävare kan jag rekommendera researchverktyget Google. På filmkommissionens hemsida framgår nämligen precis vad som krävs. Eller så kan man kolla på turistministeriets hemsida. (Och tack vare uppståndelsen har ansvariga varit tillgängliga på telefon för den som velat veta mer)

Uppdatering: Till Sveriges Radio säger Eyeworks VD Anders B Karlsson att de varit medvetna om att de behövde ett kontrakt med LAC för att filma, och att de har haft ett muntligt sådant. LAC har däremot inte uppfattat att det funnits något avtal. Karlsson vill inte kommentera ersättningsnivåerna, men säger till radion att ”är det som så att det är någonting som ska justeras så kommer vi att göra det”.

Sveriges Radios Magnus Bellander rapporterar i dag som enda svenska journalist på plats från Namibia om kritiken mot SVT: Här, här och här. Framkommer bland annat uppgifter om Eyeworks kontrakt med byn, som verkar skrivet på plats, och undertecknat med en okänd människas fingeravtryck.

Uppdatering: Expressen har nått Eyeworks Swedens vd Anders B Karlsson som citeras: ”Vi anser oss självklart ha sökt alla tillstånd som behövs.” Själv har jag sökt både vd och producent utan att lycka nå någon.

Mer på SR, DN, SvD, Namibian, Common Sense, Fredrik Welander, Dackefejden, Klara, Gunillas dagbok

Huvudartikel: ”SVT bryter mot nationella bestämmelser för att kunna exploatera namibiska minoritetsfolk”

Himba_village
SVT:s nya serie ”Den stora resan” har spelats in i Namibia av ett produktionsbolag som valt att ignorera de namibiska bestämmelser som ska skydda utsatta minoritetsfolk mot exploatering. Nu har namibiska organisationer och myndigheter fått nog och kräver en förklaring och en ursäkt.

– Filmteamet skrev på plats ett eget litet avtal, med ynka ersättning på 50 namibiska dollar (40 kronor) och några säckar majsmjöl. Vi hade informerat produktionsbolaget om vad som gällde, men de svarade oss aldrig, säger Zeka Alberto. Han är, via organisationen Legal Assistance Centre of Namibia, tillsyningsman i området och den som varje filmteam ska vända sig till för att få filma bland Namibias minoritetsfolk.

Alberto fick via omvägar höra att produktionsbolaget, Eyeworks Productions, var i en by och filmade, berättar han när jag ringer upp honom.
– På plats mötte jag en man som bara presenterade sig som Tom och som verkade bo i området och ha arrangerat alla kontakter. När jag konfronterade honom låtsades han att han inte förstå engelska. ”I’m Swedish, I don’t speak English.” Han uppträdde väldigt arrogant. Jag hade ändå gjort klart i mitt brev till bolaget att de var mer än välkomna att ringa och fråga om det var något de inte förstod eller ville ha hjälp med, säger Alberto.

I SVT:s ”Den stora resan” får svenska familjer, synbarligen oförberedda, åka och bo i avlägsna byar hos minoritetsfolk i Sydvästafrika (himbafolket i norra Namibia), Indonesien (mentawaifolk på en ögrupp utanför Sumatra) och Oceanien (nakoelaménè1en ö i Vanatu).

Himbafolket, liksom de mer kända sanfolken, har genom åren varit ett ständigt mål för mer eller mindre seriösa dokumentärfilmare och andra som velat hitta ett Afrika som ser ut som det i det europeiska eller amerikanska medvetandet – hyddor, seminomadisk livsstil, ökenlandskap, få mobiltelefoner (åtminstone inte fler än att man kan hålla dem utanför bild). Eftersom de här grupperna i regel hör till landets fattiga har de också varit lättexploaterade. Till sist bestämde sig de namibiska myndigheterna år 2000 att reglera filmteams tillgång till byarna. Den som vill spela in en dokumentär i exempelvis en by hos himbafolket i norra Namibia måste skaffa ett särskilt tillstånd, och dessutom låta en tolk och en guide följa med vid inspelningen. Trots det dyker det med jämna mellanrum upp debatter kring europeiska produktionsbolag som beter sig illa. Zeko Alberto är ändå bestört över att ett produktionsbolag som arbetar med stora produktioner åt nationella tv-bolag väljer att bryta mot regelverket och hitta på egna villkor för de medverkande.

– Nu får jag stå till svars inför informationsministern, som ringer och undrar varför jag inte sköter mitt jobb, när utländska filmbolag kan komma in och filma utan tillstånd på det här sättet, säger han.

SVT:s programchef Micael Ekberg säger att han fick uppgifterna om den namibiska kritiken på lördagskvällen.
– Vi förutsätter ju att Eyeworks håller sig till de lagar som gäller. Jag har inte fått några signaler om att det skulle vara några problem tidigare, säger Ekberg.
– Nu får vi reda ut med Eyeworks om det finns någon sanning i några av de här uppgifterna.

– Det här är människor med rättigheter, som du och jag. Vårt jobb inför en filminspelning består i att hjälpa folk i byn att förstå vad det innebär, vilka deras rättigheter är, och så vidare. Och det visar sig gång på gång att det behövs, säger Zeko Alberto.

”Den stora resan” ska börja visas om en dryg vecka. Svenska Afrikagrupperna, som är LAC:s partnerorganisation berättar om kritiken i ett pressmeddelande i kväll. The Namibian skrev om produktionen i går. Jag söker Eyeworks Sweden.

1 Inga googleträffar, och inga träffar i Ethnologue. Uppgiften kommer från SVT. Någon som känner till en sådan etnisk grupp?

Eftersom några har frågat: Ja, jag ska snart börja jobba på SVT (den 1 september), men ännu så länge är jag frilansjournalist.

Mer på SR, DN, SvD, Namibian, Common Sense, Fredrik Welander, Dackefejden, Klara, Gunillas dagbok

I Sverige har vi diskuterat SMS-lån, och risken att unga skuldsätter sig upp över öronen med några knapptryckningar. I Kenya finns den potentiella lånefällan elektricitets-lån. Låna till el, direkt från elbolaget!
Stima loan

Nairobikoll ligger lite i träda nu, medan jag jobbar med för SVT med EU-valet på Youtube. Jag kommer att fortsätta skriva om medieutveckling i Afrika här senare i sommar, men då från Sverige. Här kommer lite läsning under tiden:

robben_island
Sjukaste annonsen: Lyxkryssning till Robben Island. Från South African Airlines flygtidning. Får mig att åter börja fundera på varför vi reser, egentligen. Jag kan inte bara hoovra över Robben Island i Google Earth om jag vill, utan dessutom gå virtuella turer där på nätet, och läsa mig till tio gånger så mycket om öns historia på de timmar den guidade turen tar. Så varför åker jag dit? Och varför blir jag tjock i halsen av djupt berörd av att se fängelset först när jag står framför det? Är det kulturellt betingat att värdera det fysiska mötet med en plats/människa så mycket högre än mötet genom berättelser/virtuella världar? Eller något inprogrammerat i oss människor?

Relaterat:

Suddigt mobilfoto, svårt att fota med telefonen på planet utan att personalen ser och samtidigt hitta bra belysning.

videokamera
I går meddelades att Geocities ska läggas ner. Geocities var en gång det verkligt stora webbhotellet, och på något sätt symbolen för webb 1.0. Statiska webbplatser, hierarkiskt sorterade i stora bibliotek. Att ses framför en persondator.

Färre och färre saker jag gör på internet kräver verkligen en dator. Twittra och blogga går lika bra per mobiltelefon, och eftersom jag både twittrar och bloggar på arbetstid så börjar jag förstås fundera på nyttan med en arbetsdator över huvudtaget. Läs hela inlägget här »

bamburi_cementVar på kusten under påsk och passerade Bamburis Cements stora fabrik i Bamburi. Fast det var först på en vägkrog i Voi, när jag såg en kille med stor Timberlandlogga på ryggen, som jag slogs av likheten (förutom att Bamburiloggans träd är ett baobabträd). Bilden är från en annan av Bamburi Cements fabriker, i Athi River.

Lämpliga medier för en blogg? Alfred Sirleaf i Monrovia använder griffeltavla. Afrigadget skriver om den innovativa väggtidningen och har bilder.

Lägg fram en extra krita för besökarkommentarer, och du har en fullödig analog blogg (minus möjligheten att länka direkt till andra bloggar). Dessutom fullkomligt el-oberoende, vilket antagligen är en stor fördel i den liberiska huvudstaden.

rk_tankbil_1Det är vansinnigt torrt i Kenya just nu, och regnen är sena. Matkrisen gör det hemskt att inte kunna börja plantera. Eftervalsvåldet i början av förra året, som gjorde att folk inte kunde så, i kombination med att vädret varit helt ur spel, i kombination med dålig infrastruktur och höga oljepriser har gjort situationen desperat. Var tredje kenyan ligger i riskzonen för svält. Den dåliga vattentillgången leder till kolerautbrott bland de fattigaste. Kolera är en sjukdom som inte borde behöva finnas, och den är ett säkert tecken på att något är allvarligt fel när den bryter ut. I Kibera, ett arbetarklassområde nära där vi bor, har de kommunalt vatten ibland. Oftast inte, och då går priserna på vatten upp från två till fem shilling per dunk, vilket blir en ansenlig utgift för många. Och på kusten, i det fattiga distriktet Kwale, kostade en dunk 50 shilling (fem kronor, vilket är mycket pengar) på en ö vi besökte härom veckan. Vattensituationen är desperat.

Bilden föreställer Röda Korsets tankbil. Den är på väg genom grindarna till vårt compound i Nairobi för att fylla på vattentankarna hos de Röda Kors-anställda som bor här. Det finns visserligen kommunalt vatten hos oss (överklassområden är alltid prioriterade), men vill man kunna köra tvättmaskinen flera gånger om dagen, tvätta bilen och städa varje dag går det väl åt en hel del, antar jag. Då kommer tankbilen. Flera gånger i veckan i bland. För att fylla på tankarna hos de behövande.

Relaterat:

In English: The picture shows the Red Cross delivering water to… Red Cross staff mansions in a posh Nairobi estate.

visum-avslagAvslag på visumansökan för att besöka en konferens i USA, från amerikanska ambassaden i Nairobi: ”you […] did not demonstrate strong ties outside the United States today”. Den sökande är en medelålders familjefar med välbetalt jobb på välrenommerad organisation, bostad och ordnat liv.

Den globaliserade världens klyfta mellan dem som kan röra sig fritt och dem som inte kan det.

Finns det också en klyfta on-line, mellan dem som rör sig utanför det egna sammanhanget (de redan etablerade sociala kontakterna på Facebook, de likasinnade och likatänkandes bloggar) och dem som inte har språkkunskaperna eller den kulturella kompetensen att göra det?

Och sedan, vad händer när skillnaden mellan möjligheten att röra sig virtuellt och möjligheten att röra sig fysiskt blir för stor?

dsc003521
OT: Höga kenyanska politiker, ministrar och parlamentsledamöter kommer med stor sannolikhet att hamna inför ICC i Haag, för att ha sponsrat och hetsat till våld. Parlamentet röstade just nej till en grundlagsändring som hade krävts för att kunna inrätta de särskilda tribunaler som var ett krav från medlarna efter krisen. En lista med namn på misstänkta uppviglare finns hos chefsmedlaren Kofi Annan och kommer att lämnas till internationella domstolen i Haag den 1 mars.

Efter att Kofi Annan i ett uttalande sagt att överenskommelsen från ett år sedan fortfarande gäller, är den enda utvägen för regeringen och president Kibaki att snabbt upplösa parlamentet och sedan sammankalla det på nytt, för att kunna få till stånd en ny omröstning. Det räcker dock inte att alla som röstade blankt eller var frånvarande i går då röstar ja – dessutom måste en fjärdedel av dem som röstade nej ändra sig, så det är ytterst osannolikt.


Matatuer brukar vara säkra trendspanare, på dem hamnar allt som är hett eller inne. Efter att Kofi Annan medlat i eftervalsvåldet var det ”The Mediator”, under det amerikanska presidentvalet var det ”Obama”.
Matatun på bilden körde på en gudsförgäten väg utanför Kisumu. Puben ligger i Chavakali strax söder om Kakamega ungefär mittemellan Victoriasjön och Mt Elgon.

Östafrika är en av världens sämst uppkopplade regioner – ännu så länge. Tre stora projekt1 är på gång för att ansluta regionen till omvärlden med fiberoptik (just nu går i princip alla internettrafik via satellit). Givet alla fantastiska mobiltelefon-tillämpningar som uppstått här efter mobiltelefonrevolutionen, vad kommer internetrevolutionen att bära med sig? Och vad betyder det om Internet i den här regionen inte bemöts med skepsis av det stora flertalet, som jag minns det från Europa, utan med entusiasm?

1TEAMS, EASSy and SEACOM

thuku_dump
Under de senaste månaderna har jag jobbat tillsammans med några medlemmar i Men for Gender Equality Now, Megen, en östafrikansk organisation som arbetar mot könsrelaterat våld, för att i digitala berättelser dokumentera dels arbetet de gör, bland annat med att rädda överlevare av våld och hjälpa dem vidare, och dels deras egna berättelser om våld och övergrepp. Nu är några av de digitala berättelserna färdiga, du når den första genom att klicka på bilden ovan. Du kan själv bädda in Thuku wa Njugunas berättelse på din hemsida (tyvärr tillåter inte WordPress mig att göra det här), genom klistra in koden i det här dokumentet: embed_thuku_instruktion_svenska.pdf

Berättelsen finns också i ett på megen.blip.tv. Därifrån kan du också enkelt bädda in den på blogg, Myspace, etc (kapitelvis och utan textning).

Fler berättelser dyker upp på www.megenkenya.org.

Från taket på Kenyatta International Conference Centre.

megen-sticker_2
Vilka budskap provocerar så mycket att folk försöker riva bort klistemärken med dem från andras bilar? De här försökte någon pilla bort på parkeringen till en bättre restaurang i ett överklassområde i Nairobi.
Undrar hur en världskarta över provocerande budskap skulle se ut?megen-sticker_1

Glöm för allt i världen inte bort att rösta på Nairobikoll! som är nominerad till Daytonas bloggpris YABA (Yet Another Blog Award) i kategorin Trender och webbtjänster. En ovanlig twist är att man kan se antalet röster direkt, under omröstningens gång. Så rädda Nairobikoll! från jumboplatsen, och rösta nu!


Om mig

Jag är frilansande journalist och konceptutvecklare.
Kontaktuppgifter: leowallentin.se

Mest läst just nu

Kvitter

Arkiv