Nairobikoll!

Archive for the ‘övrigt’ Category

Konsultföretaget McKinsey & Company redovisade härom dagen resultatet av en spännande enkät, bland 15 000 personer i 19 städer i subsahariska Afrika. Att en majoritet av de tillfrågade använt internet den senaste månaden är inte så överraskande. Vi vet ju att det är långt fler människor som använder nätet, än som har internet i hem, skola eller på jobbet. Spännande är däremot att av dem som använder nätet dagligen, är det fler som gör det via mobiltelefon, än via dator (stationär eller bärbar) eller surfplatta.

Första generationens afrikanska (sms-baserade) mobiltjänster har, kan man tänka, gjort mobil till standard-enheten för de flesta nätnvändare.

Jag har tyvärr inte lyckats komma över originalrapporten. McKinsey & Company släpper den inte till frilansar, utan bara till anställda på företag, som ”kan vara potentiella framtida kunder”, får jag veta i ett mejl. Om någon har den vill jag gärna låna!

Annonser

Matatun, den allestädes närvarande, maffiastyrda, älskade och hatade privata minibuss-kollektivtrafiken i Kenya kan komma att förbjudas. Nu hotar matatustrejk, vilket lär resultera i logistiskt totalkaos. Här är några äldre matatubilder från Nairobikoll så länge:

Jul-pimpad matatu

Benin, men nio miljoner invånare, har varit mer eller mindre avstängt från internet i två veckor nu, med kraftiga kapacitetsproblem också i angränsande delar av Nigeria, Togo och Burkina Faso som följd, rapporterar bland andra Balancing Act. Tydligen har kopplingen till landets enda kabelförbindelse med omvärlden, det västafrikanska kabelsystemet SAT-3, gått sönder. Det vore i sådana fall inte första gången. Nu påverkas väl de flesta invånare inte alls (Benin är ett land med väldigt låg internetpenetration), men för exempelvis finansväsendet lär det bli dyrt att vara beroende av satellituppkoppling.

Christian Rudolf tipsar i dag om hur Google i Kenya trampat fullständigt galet:

Man har 1. hämtat upp data ur en privat företagsdatabas (KBO) för att 2. försöka sälja konkurrerande tjänster till samma företag, och antingen 3. gett sken av att det skett i samarbete med databasägarna, eller 4. spridit ringaktande uppgifter dem. Företaget som drabbats skriver ett utförligt blogginlägg om det här: Google, what were you thinking?.

Google har nu bett om ursäkt, bland annat genom en högt uppsatt medarbetare på Google+.

Jag har, apropå det, nyss skrivit två inlägg om Google på Nyhetslabbet:

Etiketter: , ,

Achal Prabhala

Achal Prabhala. Foto: Nicolas Goldberg, CC BY-SA 3.0


Det har länge funnits metoder för att använda och hänvisa till muntliga källor i akademisk forskning. I seriösa sammanhang på webben har det ofta varit mindre självklart.
Det finns ju en kultur av transparens i många webbcommunities, där man förväntas ange och länka till källor för sina påståenden. Lustigt nog är synen på vad som är en bra källa ofta ganska konservativ på webben.

Wikipedia är ett tydligt exempel, där kraven på att allt ska källbeläggas rent av är en av de saker som ofta skrämmer bort nya deltagare. Samtidigt har Wikipedia-communityt en väldigt snäv syn på hur en källa ska se ut. Källor som inte är skriftliga tas sällan på allvar. För språkområden med mer muntlig litteratur och historia än skriftlig innebär det förstås att ett redan befintligt informationsgap riskerar att vidgas ytterligare. Så har svenska Wikipedia artiklar om nästan varje historisk kanton i Schweiz, men saknar några av de mest kända förkoloniala rikena och kulturerna i östra och södra Afrika (Västafrika är något bättre). Det beror nog på flera saker. Svenskspråkiga wikipedianers historiska, språkliga och kulturella band till Schweiz är kanske fler och starkare än dem till Madagaskar. Men det starka kravet på att källbelägga allt gör också att tillgängligheten till skriftliga källor (helst online) tydligt påverkar vilka artiklar som skrivs.

Achal Prabhala (bilden) på Wikimedia Foundation har gjort ett intressant försök att ta fram en enkelt användbar metod för att dokumentera muntliga källor, och spara dem på ett sätt som gör dem enkla att använda i källhänvisningar. Han har byggt sitt pilotprojekt på filmade intervjuer på nordsotho (”sepedi”), malayalam och hindi, i Sydafrika och Indien. Intervjuerna transkriberas och lagras på ett enhetligt sätt, i fria, öppna format (t.ex. ogg), för att vara så framtidssäkra som möjligt, och på Wikimedia Commons servrar under Creative Commons-licens. Intervjuerna kan sedan fungera som källa i exempelvis vissa typer av Wikipediaartiklar, som här, om morula-tillverkning på nordsotho-wikipedia: http://nso.wikipedia.org/wiki/Morula

Projektet har fått en hel del kritik, inte minst bland Wikipediaanvändare som är rädda för att muntliga källor skulle vara ett steg mot att tillåta skribenter att publicera originalforskning, och därmed göra Wikipedia till något annat än ett uppslagsverk.1 Det finns heller ingen konsesus i någon Wikipediagemenskap jag känner till att acceptera den här typen av källor, men på projektsidan finns några exempel på var intervjuerna faktiskt ändå. Och faktum är att hade samma intervjuer citerats i en akademisk avhandling hade de blivit flitigt använda som källor, trots att de då varit mindre tillgängliga för användaren.

Relaterade länkar

People are Knowledge (subtitled) from Achal R. Prabhala on Vimeo.

1 ”Jag vet ju att huset är rött, jag går förbi där varje dag!”, ska i den traditionen inte räcka som argument för att påstå att ett hus är rött. I stället ska man, i idealfallet, hänvisa till en verifierbar källa, t.ex. en bok om arkitektur där det framgår att huset är rött.

Jag har just skrivit ett blogginlägg för Nyhetslabbet, mitt nya uppdrag för SVT, om hur journalistrollsdebatten är global, och ser snarlik ut den svenska även i länder med ganska annorlunda medieklimat. Läs det om du vill veta varför Yasuhiro Sonoda drack radioaktivt vatten i tv, och vad det har med journalistrollen att göra.

Och om du är intresserad av journalistik och medier i förändring, kom på Trollen & rollen, knytkonferens om journalistik och nya medier, som går av stapeln den 19 november! Här anmäler du dig: http://simplesignup.se/event/8408-trollen-rollen
Du kommer att ångra dig, annars, jag lovar! 🙂


Den kenyanska regeringen har fått rejält med uppmärksamhet för Opendata.go.ke, en samling med nationella databaser, tillgängliga via ett öppet API för andra att bygga vidare med. Här finns data från folkbokföringen, budgeten, hälsovårdsmyndigheterna, etc.

Det är ett vällovligt initiativ, men det är värt att påpeka att ingen ny data blir offentlig i och med det här. Det som nu finns på Open data-sajten har tidigare bara funnits i tryckt form, och det är förstås sant att data måste vara inte bara juridiskt utan också tekniskt och praktiskt tillgänglig för att verkligen kunna kallas offentlig, men i ett land där administrationen inte direkt präglas av öppenhet och transparens hade kanske en bättre offentlighetslagstiftning, eller ett bättre juridiskt skydd för journalister gjort större skillnad. Men det hade å andra sidan inte gett president Mwai Kibaki och hans regering lika mycket credd för så relativt lite arbete. Och färre insmickrande tidningsreportage.

En verklig banbrytare för offentlig data i Kenya är annars Zindua Kiongozi, som under flera år följs och publicerat parlamentsdebatter, byggt en databas över politiker (kenyansk politik är väldigt personstyrd, partier är sekundära) och varit obekväma i största allmänhet.

Mer läsning


Om mig

Jag är frilansande journalist och konceptutvecklare.
Kontaktuppgifter: leowallentin.se

Kvitter

Arkiv

Annonser