Nairobikoll!

Archive for the ‘övrigt’ Category

2013-10-25 14.10.30
Västsahara får en egen pusselbit, men flaggan är bortplockad. Vetenskapsmuseum för barn i Johannesburg

Förra helgen upptäckte jag musikradioprataren Richard Nwambas, en legendar i södra Afrika. Hans lördagsshow med afrikansk 1900-talsmusik, African Connection, går att höra via TuneIn.com. Gör det! Richard Nwamba är en fantastisk berättare. Han
balanserar lite som Mats Nileskär någonstans precis på rätt sida gränsen mellan det personliga och det irriterande självupptagna. Och hans gör fantastiska utsvävningar i afrikansk historia (han är utbildad historielärare). Nästa program sänds i morgon (lördag) klockan 14 svensk tid (så länge det är sommartid i Sverige).

PS. Tyvärr förutsåg han inte internet när han gav sin son samma namn. Sonens sociala medier-liv ser i stort sett ut så här:

Entrepenören Ida Horner har satt ihop en lista över 50 afrikanska kvinnor att följa på Twitter. Där finns en massa bra namn (t.ex. min favorit Brenda Zulu), så jag satte ihop en öppen Twitterlista, så att du kan följa dem allihopa med ett klick: twitter.com/leo_wallentin/ida-horner-50.


Apropå Umati , kampanjen mot näthat under valet i Kenya: Här kommenterar Michaela Wrong just detta, och tecknen hon ser på att Nairobi håller på att sluta vara nationens ”melting pot”. Wrong är en brittisk journalist som skrivit om korruption och etnicitet i Kenya i It’s Our Turn to Eat. (Märklig intervju, och åksjukevarning eftersom kameran har med autofokus på)

Engelskspråkig karta över Antananarivo cirka 1829: http://www.mundus.ac.uk/gallery/pages/B34318.html

Bakgrund: Antananarivo, grundat 1625 av Andrianjaka, är en av få förkoloniala huvudstäder (den enda?) i subsahariska Afrika som fortfarande är huvudstad.

Roligast på Twitter i dag är de kenyanska reaktionerna på utländska mediers bevakning av gårdagens val: En intensiv jakt på våldsamma sammandrabbningar, följd av en total tystnad.

Rejält snett trampade CNN, som för ett ögonblick verkade ha glömt att vi lever i ett decennium där deras reportage faktiskt ses också av dem de handlar om. CNN publicerade bilder på något som förefaller vara unga män som leker krig i skogen, och presenterade dem i dramatisk ton som ”lokal kikuyu-milis, redo för valdagen”. Inslaget gav upphov till högljudda protester på nätet, som bland annat mynnade ut i den humoristiska Twittertaggen SomeoneTellCNN, där CNN får tips till fler reportage.

https://twitter.com/Enoch_Odhiambo/status/309055446398947328

(CNN har bett om ursäkt.)

Märkligt var också New York Times stort uppslagna reportage, som handlade om våldsamma sammadrabbningar i Tana River för sex månader sedan, och som på något oklart vis kopplas till valet i går.

Svenska medier hårdvinklade på att nio poliser tidigt på morgonen dödades i ett bakhåll av separatister på kusten. Den nyheten lyftes knappt alls av kenyanska medier. Det ska nog delvis ses i ljuset av mediedebatten i Kenya efter våldet 2007/2008. Då fick medierna en del av skulden, för att ha spridit hets och hatpropaganda, men också otrygghet och rädsla genom att ensidigt fokusera på våldet. Den debatten är förstås svår i ett land med ung och skör pressfrihet, där en uppmaning till journalister att vara återhållsamma lätt leder tankarna till den inte alls så avlägsna censuren. Hos oss borde debatten vara lättare att ta, och lika intressant, för vår mediebild av afrikanska val påverkar också – både här hos oss, och där.

PS. Det har gjorts mycket bra bevakning av utländska medier också.

Man kan ana ett mönster när man tittar tillbaka på mottagarna av Nobels fredspris: Förutom det rätt uppenbara, att kämpa för mänskliga rättigheter (krångligt), förebygga konflikter (krångligt) och folkbilda (krångligt), så finns det två säkra vägar till ett pris:

1: Att först göra något riktigt dåligt, och sedan sluta med det

F. W. de Klerk
För att först ha gillat apartheid och sedan inte (1993)

Anwar al-Sadat, Menachem Begin
För att ha slutat kriga (1978)

Henry Kissinger
För att ha slutat släppa bomber på civila (1973)

2: Att låta bli att göra något riktigt dåligt

EU
För att inte ha startat krig mot varandras länder (2012)

Barack Obama
För att ha blivit president utan att omedelbart ställa till någon större oreda (2009)

Willy Brandt
För att inte ha velat ha krig med Östtyskland (1971)

Eisaku Sato
För att inte vilja skaffa kärnvapen (1974)

Konsultföretaget McKinsey & Company redovisade härom dagen resultatet av en spännande enkät, bland 15 000 personer i 19 städer i subsahariska Afrika. Att en majoritet av de tillfrågade använt internet den senaste månaden är inte så överraskande. Vi vet ju att det är långt fler människor som använder nätet, än som har internet i hem, skola eller på jobbet. Spännande är däremot att av dem som använder nätet dagligen, är det fler som gör det via mobiltelefon, än via dator (stationär eller bärbar) eller surfplatta.

Första generationens afrikanska (sms-baserade) mobiltjänster har, kan man tänka, gjort mobil till standard-enheten för de flesta nätnvändare.

Jag har tyvärr inte lyckats komma över originalrapporten. McKinsey & Company släpper den inte till frilansar, utan bara till anställda på företag, som ”kan vara potentiella framtida kunder”, får jag veta i ett mejl. Om någon har den vill jag gärna låna!

Matatun, den allestädes närvarande, maffiastyrda, älskade och hatade privata minibuss-kollektivtrafiken i Kenya kan komma att förbjudas. Nu hotar matatustrejk, vilket lär resultera i logistiskt totalkaos. Här är några äldre matatubilder från Nairobikoll så länge:

Jul-pimpad matatu

Benin, men nio miljoner invånare, har varit mer eller mindre avstängt från internet i två veckor nu, med kraftiga kapacitetsproblem också i angränsande delar av Nigeria, Togo och Burkina Faso som följd, rapporterar bland andra Balancing Act. Tydligen har kopplingen till landets enda kabelförbindelse med omvärlden, det västafrikanska kabelsystemet SAT-3, gått sönder. Det vore i sådana fall inte första gången. Nu påverkas väl de flesta invånare inte alls (Benin är ett land med väldigt låg internetpenetration), men för exempelvis finansväsendet lär det bli dyrt att vara beroende av satellituppkoppling.

Christian Rudolf tipsar i dag om hur Google i Kenya trampat fullständigt galet:

Man har 1. hämtat upp data ur en privat företagsdatabas (KBO) för att 2. försöka sälja konkurrerande tjänster till samma företag, och antingen 3. gett sken av att det skett i samarbete med databasägarna, eller 4. spridit ringaktande uppgifter dem. Företaget som drabbats skriver ett utförligt blogginlägg om det här: Google, what were you thinking?.

Google har nu bett om ursäkt, bland annat genom en högt uppsatt medarbetare på Google+.

Jag har, apropå det, nyss skrivit två inlägg om Google på Nyhetslabbet:

Etiketter: , ,

Achal Prabhala

Achal Prabhala. Foto: Nicolas Goldberg, CC BY-SA 3.0


Det har länge funnits metoder för att använda och hänvisa till muntliga källor i akademisk forskning. I seriösa sammanhang på webben har det ofta varit mindre självklart.
Det finns ju en kultur av transparens i många webbcommunities, där man förväntas ange och länka till källor för sina påståenden. Lustigt nog är synen på vad som är en bra källa ofta ganska konservativ på webben.

Wikipedia är ett tydligt exempel, där kraven på att allt ska källbeläggas rent av är en av de saker som ofta skrämmer bort nya deltagare. Samtidigt har Wikipedia-communityt en väldigt snäv syn på hur en källa ska se ut. Källor som inte är skriftliga tas sällan på allvar. För språkområden med mer muntlig litteratur och historia än skriftlig innebär det förstås att ett redan befintligt informationsgap riskerar att vidgas ytterligare. Så har svenska Wikipedia artiklar om nästan varje historisk kanton i Schweiz, men saknar några av de mest kända förkoloniala rikena och kulturerna i östra och södra Afrika (Västafrika är något bättre). Det beror nog på flera saker. Svenskspråkiga wikipedianers historiska, språkliga och kulturella band till Schweiz är kanske fler och starkare än dem till Madagaskar. Men det starka kravet på att källbelägga allt gör också att tillgängligheten till skriftliga källor (helst online) tydligt påverkar vilka artiklar som skrivs.

Achal Prabhala (bilden) på Wikimedia Foundation har gjort ett intressant försök att ta fram en enkelt användbar metod för att dokumentera muntliga källor, och spara dem på ett sätt som gör dem enkla att använda i källhänvisningar. Han har byggt sitt pilotprojekt på filmade intervjuer på nordsotho (”sepedi”), malayalam och hindi, i Sydafrika och Indien. Intervjuerna transkriberas och lagras på ett enhetligt sätt, i fria, öppna format (t.ex. ogg), för att vara så framtidssäkra som möjligt, och på Wikimedia Commons servrar under Creative Commons-licens. Intervjuerna kan sedan fungera som källa i exempelvis vissa typer av Wikipediaartiklar, som här, om morula-tillverkning på nordsotho-wikipedia: http://nso.wikipedia.org/wiki/Morula

Projektet har fått en hel del kritik, inte minst bland Wikipediaanvändare som är rädda för att muntliga källor skulle vara ett steg mot att tillåta skribenter att publicera originalforskning, och därmed göra Wikipedia till något annat än ett uppslagsverk.1 Det finns heller ingen konsesus i någon Wikipediagemenskap jag känner till att acceptera den här typen av källor, men på projektsidan finns några exempel på var intervjuerna faktiskt ändå. Och faktum är att hade samma intervjuer citerats i en akademisk avhandling hade de blivit flitigt använda som källor, trots att de då varit mindre tillgängliga för användaren.

Relaterade länkar

People are Knowledge (subtitled) from Achal R. Prabhala on Vimeo.

1 ”Jag vet ju att huset är rött, jag går förbi där varje dag!”, ska i den traditionen inte räcka som argument för att påstå att ett hus är rött. I stället ska man, i idealfallet, hänvisa till en verifierbar källa, t.ex. en bok om arkitektur där det framgår att huset är rött.

Jag har just skrivit ett blogginlägg för Nyhetslabbet, mitt nya uppdrag för SVT, om hur journalistrollsdebatten är global, och ser snarlik ut den svenska även i länder med ganska annorlunda medieklimat. Läs det om du vill veta varför Yasuhiro Sonoda drack radioaktivt vatten i tv, och vad det har med journalistrollen att göra.

Och om du är intresserad av journalistik och medier i förändring, kom på Trollen & rollen, knytkonferens om journalistik och nya medier, som går av stapeln den 19 november! Här anmäler du dig: http://simplesignup.se/event/8408-trollen-rollen
Du kommer att ångra dig, annars, jag lovar! 🙂


Den kenyanska regeringen har fått rejält med uppmärksamhet för Opendata.go.ke, en samling med nationella databaser, tillgängliga via ett öppet API för andra att bygga vidare med. Här finns data från folkbokföringen, budgeten, hälsovårdsmyndigheterna, etc.

Det är ett vällovligt initiativ, men det är värt att påpeka att ingen ny data blir offentlig i och med det här. Det som nu finns på Open data-sajten har tidigare bara funnits i tryckt form, och det är förstås sant att data måste vara inte bara juridiskt utan också tekniskt och praktiskt tillgänglig för att verkligen kunna kallas offentlig, men i ett land där administrationen inte direkt präglas av öppenhet och transparens hade kanske en bättre offentlighetslagstiftning, eller ett bättre juridiskt skydd för journalister gjort större skillnad. Men det hade å andra sidan inte gett president Mwai Kibaki och hans regering lika mycket credd för så relativt lite arbete. Och färre insmickrande tidningsreportage.

En verklig banbrytare för offentlig data i Kenya är annars Zindua Kiongozi, som under flera år följs och publicerat parlamentsdebatter, byggt en databas över politiker (kenyansk politik är väldigt personstyrd, partier är sekundära) och varit obekväma i största allmänhet.

Mer läsning

Afrikakarta, uppdaterad med Sydsudan


Nu är Nairobikolls fria Afrikakarta uppdaterad med Sydsudan, med streckade linjer kring Sydkordofan, Blue Nile och Abyei.

Apropå omstridda gränser är nu även Ilemitriangeln markerad med en extra streckad linje. Ladda ner, förändra, återanvänd, etc, etc så länge du uppger källa och fortsätter låta kartan vara fri under Creative Commons Share Alike.

Hans_g (Hans Andersson) tipsade föresten om en utsökt bloggpost om Afrikakartans utveckling genom århundradena: Evolution of the Map of Africa.

I det homofoba Kenya har det traditionellt, i några etniska grupper (kisii m.fl.), funnits ett särskilt arrangemang där änkor kan gifta sig med en kvinna, och anta rollen som ”make” i det äktenskapet. De inblandade förutsätts förstås ända vara heterosexuella, men det är öppning för socialt accepterat, samkönat samboende. Nu har en domstol i Mombasa slagit fast att den typen av äkteskap är juridiskt giltiga. (Kenya, har flera äktenskapslagar, varav en täcker alla etniska gruppers traditionella äktenskap). Daily Nation skriver om det här.

Synen på homosexualitet i Kenya var förresten ett ämne som kom upp när jag var med i P1 morgon härom morgonen, lite otippat tillsammans med Babben Larsson. Lyssna på det här!

Nu är jag sådär dålig på att blogga på Nairobikoll igen. Den där tiden när Ivan sover middag eller har lagt sig för kvällen ägnar jag istället åt att bygga upp en databas över säsongsmat, med det för ändamålet lämpliga namnet Säsongsmat.nu. Läs mer om det projektet här, och gilla på Facebook för att hålla koll på vad som händer framöver.

Och tipsa ändå gärna om webb-, och mobilutveckling, journalistik och annat intressant i Östafrika, så uppdaterar jag här lite sporadiskt!

I nästan varje afrikanskt val de senaste åren har det funnits lokala projekt för att låta medborgare agera valobservatörer via mobiltelefoner och sociala medier. Nu kliver också Google in, med en portal, en kart-mashup och mera kring valet i Nigeria.

Google har ju gjort portaler vid många stora val de senaste åren, men det här är, såvitt jag vet den första i Afrika, och den första som riktar in sig på valövervakning och incidentrapportering (i samarbete med Storyfull). Det är ett betydande steg från att bara samla och paketera information från andra källor webben. Lite symptomatiskt – i Afrika vill alla vara med och pilla själva (låt oss kalla det Kiberasyndromet*) – fast inte med automatik dåligt för det.

Andra som övervakar valet är:

PS. Jag älskar den här kartan från BBC.

*I Kibera går det kanske en NGO på 30 invånare.

Western Union börjar samarbeta med Mpesa, och låter folk utanför Mpesa-länderna i Östafrika skicka pengar till nätverket. Ett första avtal dem emellan skrevs redan 2008, men nu hände det alltså. Därmed har Western Union definitivt accepterat de nya spelreglerna, och börjat leta efter en bra plats åt sig själva i en ny värld. Återstår att se när bankerna kommer att ge upp sitt motstånd mot de mobilbaserade banktjänsterna, och börja spela med istället.

I dag avslutades ett seminarium om mänskliga rättigheter och internet i Stockholm, som fungerat som rådgivande konferens till Frank La Rue, FN:s specialrapportör om yttrandefrihet. Lite i förbifarten talade han om att inrätta en fond för tekniköverföring, vilket då möjligen kan bli ett av hans förslag i en kommande rapport om internet och yttrandefrihet.

Tanken på teknikklyftor som ett yttrandefrihetsproblem är en logisk följ av något som Anriette Esterhuysen formulerade ungefär så här i slutdiskussionen: Något som låter så tråkigt som sunda standarder (så att olika system, mobilnätverk, etc, kan kommunicera med varandra), bra teknikinfrastruktur osv, spelar i verkligheten lika stor roll som frihet från censur för människors faktiska möjlighet att kommunicera med varandra.

Annars var snackisen att nätaktivist-nätverket (eller vad man ska kalla det) IRP publicerade ett manifest, 10 punkter för mänskliga rättigheter, om mänskliga rättigheter på nätet.

Här är twitterflödet från konferensen.

Socotra
Jag måste sluta drömma så sjukt konkreta drömmar; Den i natt tog priset. Följande scen var så tydlig att jag kände lukten av bränd tjära, till och med tydligare än den där jag var terrorist som gömde mig över natten i TV-huset, bakom en innervägg på V-plan ovanför nyheterna för några veckor sedan:

Besättningen på en jahazi, Indiska oceanens medeltida fregatter, från något av swahili-sultanaten på Östafrikas kust, stannar plötsligt upp i sitt arbete. Framför en okänd, ensam ö ligger ett tremastat fartyg och brinner. Skymningen faller just, och i skumrasket dyker den ptolemaiska drottningen av Egypten upp, Kleoptra (inte den Kleoptra, utan en av de tidigare. Det funkar inte riktigt historiskt med tidpunkten för bantuexpansionen och allt det där, men drömmen var mycket bestämd på den punkten) på en feluck. Swahiliernas båt bordas av soldater, och drottningen själv kommer fram till kaptenen omgiven av sin livvakt, och ber, med dragna vapen, om att få tre mynt i en börs.

Den ensliga ön innehåller i själva verket världens mest spännande fornlämningar, som varje folk och nation i den kända världen vill spåra sina anor till. På ön finns heliga dokument vars språk alla känner igen som tidiga versioner av sina egna: Bantuspråk, nilotiska språk, proto-arabiska, indiska språk, europeiska språk, allt på en gång. Det sägs att bara en tiggare komma i besittning av ön, och nu har drottningen av det ptolemaiska riket gjort sig till tiggare med våld.

Ön verkade ligga ungefär på platsen för den jemenitiska ön Socotra (fråga mig inte varför, men jag var tvärsäker), så nu har jag ägnat morgonen åt att bildgoogla Socotra. Kanske måste åka dit och leka Indiana Jones. Någon som varit där?

Rättelse: Lars Lovén påpekar att bilden ovan är från det jemenitiska fastlandet. Den får ligga kvar ändå, det var ju trots allt en dröm.

Från ungefär nu, till någon gång efter valet, kommer jag att ha ungefär ingen tid alls till att uppdatera den här bloggen. Tills vidare får ni roa er med några topplistor:

Mest besökta sidor:
Afrikakartan på topp. Inga konstigheter. Däremot blev nog den person som i går googlade på ”Indien karta” och hamnade här besviken.

Mest använda sökord för att hitta till Nairobikoll.se:
Min favorit är förstås nummer 5, ”Ful hemsida”. Som en ständig förespråkare för användarnytta hoppas jag att de fann vad de sökte.
Läs hela inlägget här »

Julius Malema3271975624_b7819bac31
Östafrikas första fiberkabel till omvärlden, Seacom, har dykt upp i åtmistone två aprilskämt i dag: Somali pirates hold Internet world to ransom meddelar sydafrikanska Independent Online, medan TechCentral vet att berätta att kontroversiella Julius Malema (ANC:s ungdomsförbund) kräver att Seacom, tillsammans med Eassy, nationaliseras: Malema wants Seacom, Eassy nationalised.

Emanuel Karlsten har förresten samlat några av de bästa svenska aprilskämten. Åtmistone VK:s skämt tycker jag är väldigt roligt. Särskilt alla de moraliserande artikelkommentarerna.

Minokrigare i Dahomey. All likhet med nu levande fotbollsspelare är tillfällig.
Minokrigare
Fifa är rädda för att afrikanska fotbollsspelare ska lura dopingkontrollerna med lokala örtmediciner. Det är förstås lätt att göra sig lustig över det, och det har inte saknats raljerande kommentarer.
Men i Fifas uttalande finns något annat, mer osmakligt än lustigt.

Vad Fifa gör gällande är att afrikanska fotbollsspelare kan dopa sig utan att det märks, tack vare något särskilt slags allmänt band mellan kontinentens invånare och traditionell naturmedicin. Invånarna på den afrikanska kontinenten befinner sig antagligen på något sätt i ett annat universum än befolkningen på andra kontinenter, eftersom örtmedicinen här inte verkar gå att upptäcka i antidopningsbyrån Wadas laboratorier. Det är inget nytt synsätt, så märkligt det kan låta, och heller inget som uppstått av en slump. Långt därifrån.
Läs hela inlägget här »

Det här inslaget från Citizen TV är ett lysande exempel på vad Nokias proffsbloggare Jan Chipchase har kallat Lo-fi hi-tech. Simeon Mwaura fjärrstyr sitt hur med mobiltelefonen – inte med någon bandbreddskrävande internetuppkoppling, utan med sms-teknik.

Bland Östafrikas mobiltelefonhackare, som ofta livnär sig på att låsa upp och repararera telefoner, finns det genier som kan sätta ihop en Nokia från scratch. Bland mina absoluta favoriter är en kille jag intervjuade en gång som byggt om en mobiltelefon till en övervakningskamera, som automatiskt tog ett kort och mms:ade till din andra telefon när något rörde sig framför mobilkameran. Det häftiga här är hur inte bara innovationsförmågan, utan också möjligheten att realisera innovationer har frikopplats från krav på resurser. Det går att bygga, testa och bygga om saker med ny teknik, utan en massa pengar. Sedan behövs det fortfarande kapital för att kunna göra affärer med det man byggt. Där saknas folk som är villiga att investera småskaligt i Östafrika.


Om mig

Jag är frilansande journalist och konceptutvecklare.
Kontaktuppgifter: leowallentin.se

Kvitter

Arkiv