Nairobikoll!

Författararkiv

Benin, men nio miljoner invånare, har varit mer eller mindre avstängt från internet i två veckor nu, med kraftiga kapacitetsproblem också i angränsande delar av Nigeria, Togo och Burkina Faso som följd, rapporterar bland andra Balancing Act. Tydligen har kopplingen till landets enda kabelförbindelse med omvärlden, det västafrikanska kabelsystemet SAT-3, gått sönder. Det vore i sådana fall inte första gången. Nu påverkas väl de flesta invånare inte alls (Benin är ett land med väldigt låg internetpenetration), men för exempelvis finansväsendet lär det bli dyrt att vara beroende av satellituppkoppling.

Annonser

Christian Rudolf tipsar i dag om hur Google i Kenya trampat fullständigt galet:

Man har 1. hämtat upp data ur en privat företagsdatabas (KBO) för att 2. försöka sälja konkurrerande tjänster till samma företag, och antingen 3. gett sken av att det skett i samarbete med databasägarna, eller 4. spridit ringaktande uppgifter dem. Företaget som drabbats skriver ett utförligt blogginlägg om det här: Google, what were you thinking?.

Google har nu bett om ursäkt, bland annat genom en högt uppsatt medarbetare på Google+.

Jag har, apropå det, nyss skrivit två inlägg om Google på Nyhetslabbet:

Etiketter: , ,

Achal Prabhala

Achal Prabhala. Foto: Nicolas Goldberg, CC BY-SA 3.0


Det har länge funnits metoder för att använda och hänvisa till muntliga källor i akademisk forskning. I seriösa sammanhang på webben har det ofta varit mindre självklart.
Det finns ju en kultur av transparens i många webbcommunities, där man förväntas ange och länka till källor för sina påståenden. Lustigt nog är synen på vad som är en bra källa ofta ganska konservativ på webben.

Wikipedia är ett tydligt exempel, där kraven på att allt ska källbeläggas rent av är en av de saker som ofta skrämmer bort nya deltagare. Samtidigt har Wikipedia-communityt en väldigt snäv syn på hur en källa ska se ut. Källor som inte är skriftliga tas sällan på allvar. För språkområden med mer muntlig litteratur och historia än skriftlig innebär det förstås att ett redan befintligt informationsgap riskerar att vidgas ytterligare. Så har svenska Wikipedia artiklar om nästan varje historisk kanton i Schweiz, men saknar några av de mest kända förkoloniala rikena och kulturerna i östra och södra Afrika (Västafrika är något bättre). Det beror nog på flera saker. Svenskspråkiga wikipedianers historiska, språkliga och kulturella band till Schweiz är kanske fler och starkare än dem till Madagaskar. Men det starka kravet på att källbelägga allt gör också att tillgängligheten till skriftliga källor (helst online) tydligt påverkar vilka artiklar som skrivs.

Achal Prabhala (bilden) på Wikimedia Foundation har gjort ett intressant försök att ta fram en enkelt användbar metod för att dokumentera muntliga källor, och spara dem på ett sätt som gör dem enkla att använda i källhänvisningar. Han har byggt sitt pilotprojekt på filmade intervjuer på nordsotho (”sepedi”), malayalam och hindi, i Sydafrika och Indien. Intervjuerna transkriberas och lagras på ett enhetligt sätt, i fria, öppna format (t.ex. ogg), för att vara så framtidssäkra som möjligt, och på Wikimedia Commons servrar under Creative Commons-licens. Intervjuerna kan sedan fungera som källa i exempelvis vissa typer av Wikipediaartiklar, som här, om morula-tillverkning på nordsotho-wikipedia: http://nso.wikipedia.org/wiki/Morula

Projektet har fått en hel del kritik, inte minst bland Wikipediaanvändare som är rädda för att muntliga källor skulle vara ett steg mot att tillåta skribenter att publicera originalforskning, och därmed göra Wikipedia till något annat än ett uppslagsverk.1 Det finns heller ingen konsesus i någon Wikipediagemenskap jag känner till att acceptera den här typen av källor, men på projektsidan finns några exempel på var intervjuerna faktiskt ändå. Och faktum är att hade samma intervjuer citerats i en akademisk avhandling hade de blivit flitigt använda som källor, trots att de då varit mindre tillgängliga för användaren.

Relaterade länkar

People are Knowledge (subtitled) from Achal R. Prabhala on Vimeo.

1 ”Jag vet ju att huset är rött, jag går förbi där varje dag!”, ska i den traditionen inte räcka som argument för att påstå att ett hus är rött. I stället ska man, i idealfallet, hänvisa till en verifierbar källa, t.ex. en bok om arkitektur där det framgår att huset är rött.

Jag har just skrivit ett blogginlägg för Nyhetslabbet, mitt nya uppdrag för SVT, om hur journalistrollsdebatten är global, och ser snarlik ut den svenska även i länder med ganska annorlunda medieklimat. Läs det om du vill veta varför Yasuhiro Sonoda drack radioaktivt vatten i tv, och vad det har med journalistrollen att göra.

Och om du är intresserad av journalistik och medier i förändring, kom på Trollen & rollen, knytkonferens om journalistik och nya medier, som går av stapeln den 19 november! Här anmäler du dig: http://simplesignup.se/event/8408-trollen-rollen
Du kommer att ångra dig, annars, jag lovar! 🙂


Den kenyanska regeringen har fått rejält med uppmärksamhet för Opendata.go.ke, en samling med nationella databaser, tillgängliga via ett öppet API för andra att bygga vidare med. Här finns data från folkbokföringen, budgeten, hälsovårdsmyndigheterna, etc.

Det är ett vällovligt initiativ, men det är värt att påpeka att ingen ny data blir offentlig i och med det här. Det som nu finns på Open data-sajten har tidigare bara funnits i tryckt form, och det är förstås sant att data måste vara inte bara juridiskt utan också tekniskt och praktiskt tillgänglig för att verkligen kunna kallas offentlig, men i ett land där administrationen inte direkt präglas av öppenhet och transparens hade kanske en bättre offentlighetslagstiftning, eller ett bättre juridiskt skydd för journalister gjort större skillnad. Men det hade å andra sidan inte gett president Mwai Kibaki och hans regering lika mycket credd för så relativt lite arbete. Och färre insmickrande tidningsreportage.

En verklig banbrytare för offentlig data i Kenya är annars Zindua Kiongozi, som under flera år följs och publicerat parlamentsdebatter, byggt en databas över politiker (kenyansk politik är väldigt personstyrd, partier är sekundära) och varit obekväma i största allmänhet.

Mer läsning

Jag är nyss hemkommen från Sweden Social Web Camp (200 sociala medier-nördar åker till en liten ö i Blekinge) och som vanligt peppad och upprymd, över alla bra människor, och alla fantastiska ideer som fötts ur den lite speciella mötesformen, enokonferens”.

Anja Gatu (Sydsvenskan), Anna Lindberg (NTM) och Miriam Olsson (Internetworld) höll en session om journalister i sociala medier: Kan man bli Facebookkompis med en intervjuperson? Kan man göra skillnad på en privat identitet och en yrkesidentitet på nätet? Ska man anamma bloggkulturens krav på att redovisa sina ståndpunkter för att hjälpa läsaren värdera ens texter? En enda sak var alla i rummet rörande överens om: Allt osäkrare anställningar har gjort det viktigt för en hel generation journalister att bygga sitt personliga varumärke i sociala medier. Det är ett varumärkesbyggande som ibland kan vara svårt att hantera – för vem twittrar jag egentligen under ett sommarinhopp som programledare, samtidigt som jag söker nya jobb till hösten?

Jag har gått och funderat på det här seminariet ett par dagar nu, för även om argumenten var de vanliga på alla sidor fick det mig att tänka på en tyst utveckling på webben som mycket snart kan få konsekvenser för hur vi journalister och våra arbetsgivare ser på vår roll i sociala medier. De flesta framgångsrika sociala medier bygger på att användaren i normalfallet representerar sig själv, och inte en organisation eller ett intresse. Google har tagit fasta på det i Google Plus och drivit det längre än t.ex. Facebook, med ett absolut krav på att alla profiler svarar mot en fysisk person. Samtidigt har Google lanserat två nya funktioner som båda sannolikt kommer att börja påverka sökresultaten: +1-knappen, en motsvarighet till Facebooks ”gilla”, och en en kolumn med avsändare, till höger om sökresultaten när man Googlar. Avsändaren syns bara om Google lyckas koppla innehållet till en Googleprofil, i sådana fall visas en liten porträttbild och namn. Ännu är det bara +1-knappen som, vad jag vet, påverkar sökresultaten (och då bara för dig själv och sådana som har dig bland sina kontakter), men jag tror man kan anta att även avsändarinformationen kommer att vägas in, så att kända namn kommer att få sina resultat högre upp. Då kommer både vi och våra arbetsgivare att ha ett nytt skäl att vårda våra sociala identiteter, eftersom en inarbetad journalistidentitet på den sociala webben plötsligt kommer att betyda ännu mer publicitet. Då om inte förr är det dags att fundera på om man vill vara en Mats Knutson-typ i sociala medier, med en superprofessionell profil utan ett enda personligt ställningstagande, en Isabelle Ståhl-typ, där ställningstagande är både en varudeklaration och ett arbetsredskap, eller något däremellan.

För den som blir journalist nu och har vuxit upp med digitala identiteter (och säkert har byggt mycket av sitt sociala jag på nätet), finns inte alternativet att tömma nätet på alla ställningstaganden man gjort, alla gamla blogginlägg som citerats av andra, kommentarer på sajter man glömt inlogget till. Vill man samtidigt vara närvarande i diskussionen om det man skriver på nätet, för att man tror att det leder till bättre journalistik, och dessutom ha en professionell social identitet kopplad till sin person (och inte till en tillfällig uppdragsgivare) riskerar man att bli ganska utsatt. Näthatet är redan rätt lätt att dra på sig.

Afrikakarta, uppdaterad med Sydsudan


Nu är Nairobikolls fria Afrikakarta uppdaterad med Sydsudan, med streckade linjer kring Sydkordofan, Blue Nile och Abyei.

Apropå omstridda gränser är nu även Ilemitriangeln markerad med en extra streckad linje. Ladda ner, förändra, återanvänd, etc, etc så länge du uppger källa och fortsätter låta kartan vara fri under Creative Commons Share Alike.

Hans_g (Hans Andersson) tipsade föresten om en utsökt bloggpost om Afrikakartans utveckling genom århundradena: Evolution of the Map of Africa.


Om mig

Jag är frilansande journalist och konceptutvecklare.
Kontaktuppgifter: leowallentin.se

Mest läst just nu

Kvitter

Arkiv

Annonser