Nairobikoll!

Roligast på Twitter i dag är de kenyanska reaktionerna på utländska mediers bevakning av gårdagens val: En intensiv jakt på våldsamma sammandrabbningar, följd av en total tystnad.

Rejält snett trampade CNN, som för ett ögonblick verkade ha glömt att vi lever i ett decennium där deras reportage faktiskt ses också av dem de handlar om. CNN publicerade bilder på något som förefaller vara unga män som leker krig i skogen, och presenterade dem i dramatisk ton som ”lokal kikuyu-milis, redo för valdagen”. Inslaget gav upphov till högljudda protester på nätet, som bland annat mynnade ut i den humoristiska Twittertaggen SomeoneTellCNN, där CNN får tips till fler reportage.

https://twitter.com/Enoch_Odhiambo/status/309055446398947328

(CNN har bett om ursäkt.)

Märkligt var också New York Times stort uppslagna reportage, som handlade om våldsamma sammadrabbningar i Tana River för sex månader sedan, och som på något oklart vis kopplas till valet i går.

Svenska medier hårdvinklade på att nio poliser tidigt på morgonen dödades i ett bakhåll av separatister på kusten. Den nyheten lyftes knappt alls av kenyanska medier. Det ska nog delvis ses i ljuset av mediedebatten i Kenya efter våldet 2007/2008. Då fick medierna en del av skulden, för att ha spridit hets och hatpropaganda, men också otrygghet och rädsla genom att ensidigt fokusera på våldet. Den debatten är förstås svår i ett land med ung och skör pressfrihet, där en uppmaning till journalister att vara återhållsamma lätt leder tankarna till den inte alls så avlägsna censuren. Hos oss borde debatten vara lättare att ta, och lika intressant, för vår mediebild av afrikanska val påverkar också – både här hos oss, och där.

• Africa is a Country skriver mer: How (not) to report on Kenya’s elections
• Kenya ni Kwetu har sammanfattat rapporteringen, x2

PS. Det har gjorts mycket bra bevakning av utländska medier också.

Man kan ana ett mönster när man tittar tillbaka på mottagarna av Nobels fredspris: Förutom det rätt uppenbara, att kämpa för mänskliga rättigheter (krångligt), förebygga konflikter (krångligt) och folkbilda (krångligt), så finns det två säkra vägar till ett pris:

1: Att först göra något riktigt dåligt, och sedan sluta med det

F. W. de Klerk

För att först ha gillat apartheid och sedan inte (1993)

Anwar al-Sadat, Menachem Begin

För att ha slutat kriga (1978)

Henry Kissinger

För att ha slutat släppa bomber på civila (1973)

2: Att låta bli att göra något riktigt dåligt

EU

För att inte ha startat krig mot varandras länder (2012)

Barack Obama

För att ha blivit president utan att omedelbart ställa till någon större oreda (2009)

Willy Brandt

För att inte ha velat ha krig med Östtyskland (1971)

Eisaku Sato

För att inte vilja skaffa kärnvapen (1974)

Konsultföretaget McKinsey & Company redovisade härom dagen resultatet av en spännande enkät, bland 15 000 personer i 19 städer i subsahariska Afrika. Att en majoritet av de tillfrågade använt internet den senaste månaden är inte så överraskande. Vi vet ju att det är långt fler människor som använder nätet, än som har internet i hem, skola eller på jobbet. Spännande är däremot att av dem som använder nätet dagligen, är det fler som gör det via mobiltelefon, än via dator (stationär eller bärbar) eller surfplatta.

Första generationens afrikanska (sms-baserade) mobiltjänster har, kan man tänka, gjort mobil till standard-enheten för de flesta nätnvändare.

Jag har tyvärr inte lyckats komma över originalrapporten. McKinsey & Company släpper den inte till frilansar, utan bara till anställda på företag, som ”kan vara potentiella framtida kunder”, får jag veta i ett mejl. Om någon har den vill jag gärna låna!

Matatun, den allestädes närvarande, maffiastyrda, älskade och hatade privata minibuss-kollektivtrafiken i Kenya kan komma att förbjudas. Nu hotar matatustrejk, vilket lär resultera i logistiskt totalkaos. Här är några äldre matatubilder från Nairobikoll så länge:

Jul-pimpad matatu