Nairobikoll!

Rytmen i kroppen och häxskräck på Fifa

Posted on: 27 februari 2010

Minokrigare i Dahomey. All likhet med nu levande fotbollsspelare är tillfällig.
Minokrigare
Fifa är rädda för att afrikanska fotbollsspelare ska lura dopingkontrollerna med lokala örtmediciner. Det är förstås lätt att göra sig lustig över det, och det har inte saknats raljerande kommentarer.
Men i Fifas uttalande finns något annat, mer osmakligt än lustigt.

Vad Fifa gör gällande är att afrikanska fotbollsspelare kan dopa sig utan att det märks, tack vare något särskilt slags allmänt band mellan kontinentens invånare och traditionell naturmedicin. Invånarna på den afrikanska kontinenten befinner sig antagligen på något sätt i ett annat universum än befolkningen på andra kontinenter, eftersom örtmedicinen här inte verkar gå att upptäcka i antidopningsbyrån Wadas laboratorier. Det är inget nytt synsätt, så märkligt det kan låta, och heller inget som uppstått av en slump. Långt därifrån.

När Svensk uppslagsbok (Mjäla–Nigella) från 1951 skriver under negrer att de ”icke […] varit självständiga kulturbärare” men att ”svartas känsla för rytm är mycket stor”, är det inte heller någon slump. Låt mig ta några exempel på vilken funktion sådana uttalanden fyllt under de senaste drygt hundra åren.

1896 besegrades Zanzibar, som ett av de sista okoloniserade rikena i Afrika världshistoriens kanske kortaste krig (det var över på 38 minuter). Avskaffandet av slaveriet ett starkt argument för kolonisationen bland den relativt liberala hemmapubliken. 30 år senare kunde brittiska kolonisatörer i Östafrika trots det inrätta ett apartheidsystem i den nya kolonin Kenya, beslagta boskap för kambabefolkningen, förbjuda all kaffeodling som kunde konkurrera med europeiska plantager och så småningom upprätta regelrätta koncentrationsläger för kikuyubefolkningen. En sådan kolonisation krävde ett inte ringa mått av propaganda och Orwellskt nyspråk för att gå att sälja in på hemmaplan. Nyckeln hette civilisation, och teorin som om och om igen behövde upprepas var den om afrikanska förkoloniala nationer som outvecklade, eller ännu oftare icke existerande, kulturen som primitiv, och uppfinningar och byggverk som inlån. De som om och om igen upprepade mantrat gjorde kanske oftast inte med någon politisk baktanke, men de hjälpte effektivt till att upprätthålla en europeisk överhöghet.

Den musik européer mötte i Afrika innehöll avancerade musikaliska element som synkoper, och folkmusiklåtar kunde gå i taktarter som var okända, eller i vart fall oanvända, i Europa. Ibland kunde krocken mellan en sådan verklighet och bilden av det outvecklade Afrika bortförklaras med gammalt arabiskt eller europeiskt inflytande, men när inte det gick, då kunde man falla tillbaka på en annan förklaringsmodell: Afrikanen hade rytmen i blodet. I bilden av det primitiva fanns trots allt inte bara förklenande drag. För europén fanns där också en mystisk men potent koppling till naturen, och genom den tillgång till krafter och egenskaper som Europa antogs ha valt bort. Eftersom de krafterna befann sig på motsatt ända på en tänkt utvecklingsskala, var det ofarligt att tillskriva afrikaner sådana positiva attribut. Det förstärkte i själva verket bara den nödvändiga tudelningen av världen.

När distriktskommissionären Fracis Hall försökte att tvinga in de sista självständiga delarna av nuvarande Kenya i Brittiska Östafrika genom bränna ner hundratals bostadshus och beslagta 10 000-tals kor och getter, förvånades han över det kompakta motståndet han mötte, både från krigare och civila motståndsmän. Han förklarar motståndet med de östafrikanska folkens natur, som han kallar ”särskilt listig, opålitlig, bedräglig”. Formuleringen är viktig: Hall möts inte av ”ett välfungerande försvar” (ett sekel av flera småkrig med Massajriket i söder borde annars ha lagt grunden för ett sådant åtminstone i Kikuyuland) eller någon av alla de andra vanliga militära klyschorna. Han möts av folk av en särskild natur. Det svårkuvade motståndet är i själva verket bara ett ännu uttryck för primitiviteten, och Hall kan fortsätta sin slakt i vetskapen om att civilisationen och historien står på hans sida.

Minokrigare från DahomeyI Västafrika hade vid samma tid Dahomey, som fortfarande var en självständig nation, en stående arme på 12 000 man med både kvinnliga och manliga avdelningar. Mycket har skrivits om framför allt de kvinnliga avdelningarna (Mino), men motståndet de bjöd verkar alltid förklaras, inte med militär träning, utan med helt andra saker. Som sexuell frustration. ”Utan tvekan bidrar […] avhållsamheten till att förklara deras raseri”, skriver forskaren David Ross 1971.

Formuleringarna från Francis Hall, Svensk uppslagsbok och David Ross, och ständiga, ständiga liknande formuleringar var nödvändiga för att upprätthålla kolonialismen. Tudelningen av världen krävde att afrikaner, istället för banditer, hjältar, soldater och filosofer, var i första hand nära naturen och långt från civilisationen. I andra hand allt det andra. År 2010 ser många nykolonialism i allt från Frankrikes urangruvor i Niger till Kinas markköp på Madagaskar. Om olyckskorparna har fel fyller inte uttalanden som Fifas längre någon funktion, annat än att låta roliga. Men jag blir mer illa berörd än road av Fifas antagande att just afrikanska fotbollsspelare har en särskild förmåga att kringgå dopingkontrollerna med häxbrygder.

4 svar to "Rytmen i kroppen och häxskräck på Fifa"

Ja, herregud. Men FIFA:s anställda har ju inte alltid varit de skarpaste knivarna i lådan heller.

Bra och intressant skrivet.

Apropå slentrianåterkommande reurgiteringar av afrikanmyten så zappade jag för ett par veckor sedan förbi Barnkanalen och fick höra programledaren säga just ”Du som är från Afrika har ju rytmen i blodet” till sin ridgeback-hund. Klart förvånande.

Ja, om man inte var medveten om att man tryckt på tidsmaskin-knappen på fjärrkontrollen blir man förstås förvånad…

Väl talat!

En ytterligare, något mer praktiskt, inändning är att om dylika örter finns så har det troligen uppstått en marknad för dem så att idrottskvinnor/män av alla nationaliteter kan införskaffa dem. Fast FIFA kanske anser att afrikaner är för oföretagssamma för att slå mynt av det…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Om mig

Jag är frilansande journalist och konceptutvecklare.
Kontaktuppgifter: leowallentin.se

Kvitter

Arkiv

%d bloggare gillar detta: