Nairobikoll!

Benin utan internet i två veckor

Postad av: Leo Wallentin på: 27 januari 2012

Benin, men nio miljoner invånare, har varit mer eller mindre avstängt från internet i två veckor nu, med kraftiga kapacitetsproblem också i angränsande delar av Nigeria, Togo och Burkina Faso som följd, rapporterar bland andra Balancing Act. Tydligen har kopplingen till landets enda kabelförbindelse med omvärlden, det västafrikanska kabelsystemet SAT-3, gått sönder. Det vore i sådana fall inte första gången. Nu påverkas väl de flesta invånare inte alls (Benin är ett land med väldigt låg internetpenetration), men för exempelvis finansväsendet lär det bli dyrt att vara beroende av satellituppkoppling.

Google gör bort sig i Kenya

Postad av: Leo Wallentin på: 16 januari 2012

Christian Rudolf tipsar i dag om hur Google i Kenya trampat fullständigt galet:

Man har 1. hämtat upp data ur en privat företagsdatabas (KBO) för att 2. försöka sälja konkurrerande tjänster till samma företag, och antingen 3. gett sken av att det skett i samarbete med databasägarna, eller 4. spridit ringaktande uppgifter dem. Företaget som drabbats skriver ett utförligt blogginlägg om det här: Google, what were you thinking?.

Google har nu bett om ursäkt, bland annat genom en högt uppsatt medarbetare på Google+.

Jag har, apropå det, nyss skrivit två inlägg om Google på Nyhetslabbet:

Etiketter , ,

Så kan muntliga källor fungera på nätet

Postad av: Leo Wallentin på: 22 december 2011

Achal Prabhala

Achal Prabhala. Foto: Nicolas Goldberg, CC BY-SA 3.0


Det har länge funnits metoder för att använda och hänvisa till muntliga källor i akademisk forskning. I seriösa sammanhang på webben har det ofta varit mindre självklart.
Det finns ju en kultur av transparens i många webbcommunities, där man förväntas ange och länka till källor för sina påståenden. Lustigt nog är synen på vad som är en bra källa ofta ganska konservativ på webben.

Wikipedia är ett tydligt exempel, där kraven på att allt ska källbeläggas rent av är en av de saker som ofta skrämmer bort nya deltagare. Samtidigt har Wikipedia-communityt en väldigt snäv syn på hur en källa ska se ut. Källor som inte är skriftliga tas sällan på allvar. För språkområden med mer muntlig litteratur och historia än skriftlig innebär det förstås att ett redan befintligt informationsgap riskerar att vidgas ytterligare. Så har svenska Wikipedia artiklar om nästan varje historisk kanton i Schweiz, men saknar några av de mest kända förkoloniala rikena och kulturerna i östra och södra Afrika (Västafrika är något bättre). Det beror nog på flera saker. Svenskspråkiga wikipedianers historiska, språkliga och kulturella band till Schweiz är kanske fler och starkare än dem till Madagaskar. Men det starka kravet på att källbelägga allt gör också att tillgängligheten till skriftliga källor (helst online) tydligt påverkar vilka artiklar som skrivs.

Achal Prabhala (bilden) på Wikimedia Foundation har gjort ett intressant försök att ta fram en enkelt användbar metod för att dokumentera muntliga källor, och spara dem på ett sätt som gör dem enkla att använda i källhänvisningar. Han har byggt sitt pilotprojekt på filmade intervjuer på nordsotho (”sepedi”), malayalam och hindi, i Sydafrika och Indien. Intervjuerna transkriberas och lagras på ett enhetligt sätt, i fria, öppna format (t.ex. ogg), för att vara så framtidssäkra som möjligt, och på Wikimedia Commons servrar under Creative Commons-licens. Intervjuerna kan sedan fungera som källa i exempelvis vissa typer av Wikipediaartiklar, som här, om morula-tillverkning på nordsotho-wikipedia: http://nso.wikipedia.org/wiki/Morula

Projektet har fått en hel del kritik, inte minst bland Wikipediaanvändare som är rädda för att muntliga källor skulle vara ett steg mot att tillåta skribenter att publicera originalforskning, och därmed göra Wikipedia till något annat än ett uppslagsverk.1 Det finns heller ingen konsesus i någon Wikipediagemenskap jag känner till att acceptera den här typen av källor, men på projektsidan finns några exempel på var intervjuerna faktiskt ändå. Och faktum är att hade samma intervjuer citerats i en akademisk avhandling hade de blivit flitigt använda som källor, trots att de då varit mindre tillgängliga för användaren.

Relaterade länkar

People are Knowledge (subtitled) from Achal R. Prabhala on Vimeo.

1 ”Jag vet ju att huset är rött, jag går förbi där varje dag!”, ska i den traditionen inte räcka som argument för att påstå att ett hus är rött. I stället ska man, i idealfallet, hänvisa till en verifierbar källa, t.ex. en bok om arkitektur där det framgår att huset är rött.

Journalistroll, troll och radioaktivt vatten

Postad av: Leo Wallentin på: 4 november 2011

Jag har just skrivit ett blogginlägg för Nyhetslabbet, mitt nya uppdrag för SVT, om hur journalistrollsdebatten är global, och ser snarlik ut den svenska även i länder med ganska annorlunda medieklimat. Läs det om du vill veta varför Yasuhiro Sonoda drack radioaktivt vatten i tv, och vad det har med journalistrollen att göra.

Och om du är intresserad av journalistik och medier i förändring, kom på Trollen & rollen, knytkonferens om journalistik och nya medier, som går av stapeln den 19 november! Här anmäler du dig: http://simplesignup.se/event/8408-trollen-rollen
Du kommer att ångra dig, annars, jag lovar! :)

Öppenhet och ”öppenhet”

Postad av: Leo Wallentin på: 22 september 2011


Den kenyanska regeringen har fått rejält med uppmärksamhet för Opendata.go.ke, en samling med nationella databaser, tillgängliga via ett öppet API för andra att bygga vidare med. Här finns data från folkbokföringen, budgeten, hälsovårdsmyndigheterna, etc.

Det är ett vällovligt initiativ, men det är värt att påpeka att ingen ny data blir offentlig i och med det här. Det som nu finns på Open data-sajten har tidigare bara funnits i tryckt form, och det är förstås sant att data måste vara inte bara juridiskt utan också tekniskt och praktiskt tillgänglig för att verkligen kunna kallas offentlig, men i ett land där administrationen inte direkt präglas av öppenhet och transparens hade kanske en bättre offentlighetslagstiftning, eller ett bättre juridiskt skydd för journalister gjort större skillnad. Men det hade å andra sidan inte gett president Mwai Kibaki och hans regering lika mycket credd för så relativt lite arbete. Och färre insmickrande tidningsreportage.

En verklig banbrytare för offentlig data i Kenya är annars Zindua Kiongozi, som under flera år följs och publicerat parlamentsdebatter, byggt en databas över politiker (kenyansk politik är väldigt personstyrd, partier är sekundära) och varit obekväma i största allmänhet.

Mer läsning

När journalister måste bygga sitt varumärke

Postad av: Leo Wallentin på: 16 augusti 2011

Jag är nyss hemkommen från Sweden Social Web Camp (200 sociala medier-nördar åker till en liten ö i Blekinge) och som vanligt peppad och upprymd, över alla bra människor, och alla fantastiska ideer som fötts ur den lite speciella mötesformen, enokonferens”.

Anja Gatu (Sydsvenskan), Anna Lindberg (NTM) och Miriam Olsson (Internetworld) höll en session om journalister i sociala medier: Kan man bli Facebookkompis med en intervjuperson? Kan man göra skillnad på en privat identitet och en yrkesidentitet på nätet? Ska man anamma bloggkulturens krav på att redovisa sina ståndpunkter för att hjälpa läsaren värdera ens texter? En enda sak var alla i rummet rörande överens om: Allt osäkrare anställningar har gjort det viktigt för en hel generation journalister att bygga sitt personliga varumärke i sociala medier. Det är ett varumärkesbyggande som ibland kan vara svårt att hantera – för vem twittrar jag egentligen under ett sommarinhopp som programledare, samtidigt som jag söker nya jobb till hösten?

Jag har gått och funderat på det här seminariet ett par dagar nu, för även om argumenten var de vanliga på alla sidor fick det mig att tänka på en tyst utveckling på webben som mycket snart kan få konsekvenser för hur vi journalister och våra arbetsgivare ser på vår roll i sociala medier. De flesta framgångsrika sociala medier bygger på att användaren i normalfallet representerar sig själv, och inte en organisation eller ett intresse. Google har tagit fasta på det i Google Plus och drivit det längre än t.ex. Facebook, med ett absolut krav på att alla profiler svarar mot en fysisk person. Samtidigt har Google lanserat två nya funktioner som båda sannolikt kommer att börja påverka sökresultaten: +1-knappen, en motsvarighet till Facebooks ”gilla”, och en en kolumn med avsändare, till höger om sökresultaten när man Googlar. Avsändaren syns bara om Google lyckas koppla innehållet till en Googleprofil, i sådana fall visas en liten porträttbild och namn. Ännu är det bara +1-knappen som, vad jag vet, påverkar sökresultaten (och då bara för dig själv och sådana som har dig bland sina kontakter), men jag tror man kan anta att även avsändarinformationen kommer att vägas in, så att kända namn kommer att få sina resultat högre upp. Då kommer både vi och våra arbetsgivare att ha ett nytt skäl att vårda våra sociala identiteter, eftersom en inarbetad journalistidentitet på den sociala webben plötsligt kommer att betyda ännu mer publicitet. Då om inte förr är det dags att fundera på om man vill vara en Mats Knutson-typ i sociala medier, med en superprofessionell profil utan ett enda personligt ställningstagande, en Isabelle Ståhl-typ, där ställningstagande är både en varudeklaration och ett arbetsredskap, eller något däremellan.

För den som blir journalist nu och har vuxit upp med digitala identiteter (och säkert har byggt mycket av sitt sociala jag på nätet), finns inte alternativet att tömma nätet på alla ställningstaganden man gjort, alla gamla blogginlägg som citerats av andra, kommentarer på sajter man glömt inlogget till. Vill man samtidigt vara närvarande i diskussionen om det man skriver på nätet, för att man tror att det leder till bättre journalistik, och dessutom ha en professionell social identitet kopplad till sin person (och inte till en tillfällig uppdragsgivare) riskerar man att bli ganska utsatt. Näthatet är redan rätt lätt att dra på sig.

Uppdaterad Afrikakarta

Postad av: Leo Wallentin på: 19 juli 2011

Afrikakarta, uppdaterad med Sydsudan


Nu är Nairobikolls fria Afrikakarta uppdaterad med Sydsudan, med streckade linjer kring Sydkordofan, Blue Nile och Abyei.

Apropå omstridda gränser är nu även Ilemitriangeln markerad med en extra streckad linje. Ladda ner, förändra, återanvänd, etc, etc så länge du uppger källa och fortsätter låta kartan vara fri under Creative Commons Share Alike.

Hans_g (Hans Andersson) tipsade föresten om en utsökt bloggpost om Afrikakartans utveckling genom århundradena: Evolution of the Map of Africa.

Traditionella samkönade äktenskap blir giltiga i Kenya

Postad av: Leo Wallentin på: 8 juli 2011

I det homofoba Kenya har det traditionellt, i några etniska grupper (kisii m.fl.), funnits ett särskilt arrangemang där änkor kan gifta sig med en kvinna, och anta rollen som ”make” i det äktenskapet. De inblandade förutsätts förstås ända vara heterosexuella, men det är öppning för socialt accepterat, samkönat samboende. Nu har en domstol i Mombasa slagit fast att den typen av äkteskap är juridiskt giltiga. (Kenya, har flera äktenskapslagar, varav en täcker alla etniska gruppers traditionella äktenskap). Daily Nation skriver om det här.

Synen på homosexualitet i Kenya var förresten ett ämne som kom upp när jag var med i P1 morgon härom morgonen, lite otippat tillsammans med Babben Larsson. Lyssna på det här!

Radiotips: Fiberkablar skapar företag i Kenya

Postad av: Leo Wallentin på: 5 juli 2011

Förhoppningarna har varit enorma när Östafrika häromåret kopplades upp mot omvärlden med fiber, som en av de ditills mest digitalt isolerade regionerna. Richard Myrenberg hade ett utmärkt reportage i P1 Morgon i morse om vad som faktiskt hänt. Han berättar hur bredbandsbolagen konkurrerar med näbbar och klor om de rikaste områdena, medan övriga delar av Kenya knappst märkt någon skillnad. Och så berättar han om en ny callcenter-industri, som vuxit upp tack vare kabeln. Lyssna på programmet här!

Dåligt bloggsamvete och säsongsmat

Postad av: Leo Wallentin på: 18 maj 2011

Nu är jag sådär dålig på att blogga på Nairobikoll igen. Den där tiden när Ivan sover middag eller har lagt sig för kvällen ägnar jag istället åt att bygga upp en databas över säsongsmat, med det för ändamålet lämpliga namnet Säsongsmat.nu. Läs mer om det projektet här, och gilla på Facebook för att hålla koll på vad som händer framöver.

Och tipsa ändå gärna om webb-, och mobilutveckling, journalistik och annat intressant i Östafrika, så uppdaterar jag här lite sporadiskt!

Google kliver in i valet i Nigeria

Postad av: Leo Wallentin på: 9 april 2011

I nästan varje afrikanskt val de senaste åren har det funnits lokala projekt för att låta medborgare agera valobservatörer via mobiltelefoner och sociala medier. Nu kliver också Google in, med en portal, en kart-mashup och mera kring valet i Nigeria.

Google har ju gjort portaler vid många stora val de senaste åren, men det här är, såvitt jag vet den första i Afrika, och den första som riktar in sig på valövervakning och incidentrapportering (i samarbete med Storyfull). Det är ett betydande steg från att bara samla och paketera information från andra källor webben. Lite symptomatiskt – i Afrika vill alla vara med och pilla själva (låt oss kalla det Kiberasyndromet*) – fast inte med automatik dåligt för det.

Andra som övervakar valet är:

PS. Jag älskar den här kartan från BBC.

*I Kibera går det kanske en NGO på 30 invånare.

Ushahidi baklänges

Postad av: Leo Wallentin på: 8 april 2011

Från Sydafrika kommer nu en ny tjänst, JamiiX, som närmast kan beskrivas som Ushahidi baklänges. Ushahidi är ju ett krisrapporteringsverktyg där människor kan använda i princip alla till buds stående kanaler (mejla, sms:a, twittra, ringa, etc, etc) för att rapportera in händelser, som sedan kan åskådliggöras snyggt på en karta. Bland annat.

JamiiX gör det möjligt att både samla in och nå ut med information i väldigt många kanaler, men små medel. Medan Ushahidi har använts av medier och NGO:er för att överblicka krishärdar (det började med eftervalsvåldet i Kenya), kan man tänka sig att JamiiX kommer till användning i första hand för den som vill distribuera information, och samtidigt hålla koll på diskussionerna kring det man distribuerat. De föreslår själva NGO:er, myndigheter och företag. Jag kan tänka mig också bloggare och nätmedier, som med små resurser kan distribuera information till många fler, särskilt vid exceptionella händelser där informationsbehovet är omättligt.

If you can’t beat them…

Postad av: Leo Wallentin på: 31 mars 2011

Western Union börjar samarbeta med Mpesa, och låter folk utanför Mpesa-länderna i Östafrika skicka pengar till nätverket. Ett första avtal dem emellan skrevs redan 2008, men nu hände det alltså. Därmed har Western Union definitivt accepterat de nya spelreglerna, och börjat leta efter en bra plats åt sig själva i en ny värld. Återstår att se när bankerna kommer att ge upp sitt motstånd mot de mobilbaserade banktjänsterna, och börja spela med istället.

”Inför FN-fond för kunskapsöverföring inom IT”

Postad av: Leo Wallentin på: 31 mars 2011

I dag avslutades ett seminarium om mänskliga rättigheter och internet i Stockholm, som fungerat som rådgivande konferens till Frank La Rue, FN:s specialrapportör om yttrandefrihet. Lite i förbifarten talade han om att inrätta en fond för tekniköverföring, vilket då möjligen kan bli ett av hans förslag i en kommande rapport om internet och yttrandefrihet.

Tanken på teknikklyftor som ett yttrandefrihetsproblem är en logisk följ av något som Anriette Esterhuysen formulerade ungefär så här i slutdiskussionen: Något som låter så tråkigt som sunda standarder (så att olika system, mobilnätverk, etc, kan kommunicera med varandra), bra teknikinfrastruktur osv, spelar i verkligheten lika stor roll som frihet från censur för människors faktiska möjlighet att kommunicera med varandra.

Annars var snackisen att nätaktivist-nätverket (eller vad man ska kalla det) IRP publicerade ett manifest, 10 punkter för mänskliga rättigheter, om mänskliga rättigheter på nätet.

Här är twitterflödet från konferensen.

Sexuella trakasserier på kartan

Postad av: Leo Wallentin på: 20 november 2010

Harassmap, skärmdumpJag har skrivit några gånger om Ushahidi, det kenyanska systemet för crowdsourcad krisrapportering. Nu är betaversionen ute av en liknande, lovande och redan ganska omskriven egyptisk sajt, byggd för att rapportera in sexuella trakasserier och antastningar. Tjänsten finns på harassmap.org, och man fattar upplägget även om man inte förstår arabiska.

Ett par sätt att använda datat är ganska solklara: Att genomföra kampanjer och aktioner i problemområden, och att genom tjänstens blotta enkelhet göra problemet synligt, Fler dyker säkert upp.

Om jag förstått saken rätt använder de samma open source-kod som Ushahidi (Frontline SMS), men jag vet inte mer om tjänsten än vad som skrivits i olika artiklar. Kommentera eller pinga gärna om du har bättre koll, eller om du kan arabiska och kan få en uppfattning om hur väl det verkar fungera!
Rebecca Chiao, Engy Ghozlan, Amel Fahmy, Sawsan Gad och NiJeL står bakom.

Google testar mänskligt sök i Afrika

Postad av: Leo Wallentin på: 26 oktober 2010

En myrslok

Har du testat sökmotorn Aardvark? Det är ett slags fiffigare version av Yahoo Answers, eller andra Q&A-sajter, som bor i ditt chattprogram. Lägg till Aardvark bland dina kontakter i Messenger, G-Talk, eller vad du nu använder, så vidarebefordrar den frågan till personer som kan tänkas veta svaret. Nu tänker visst Google muta in ungefär samma nisch i Afrika, med en tjänst man kallar Baraza (swahili för ”råd” som i ”öråd”, typ. Googles utvecklingsavdelning i Afrika ligger i Nairobi). Konceptet är en vanlig Q&A (du ställer en fråga, andra användare svarar), men uppbyggd som en sökmotor. Google vet förstås att många sökningar hos dem i själva verket har formen av frågor som människor skulle ha svarat bättre på (”var kan jag köpa smör i Köping så här dags på kvällen?”). Att tjänsten riktas mot afrikanska användare samtidigt som antalet internetanvändare i subsahariska Afrika stiger sjukt snabbt betyder att den, om den blir populär, säkert kommer att vara med och sätta standarden för hur man söker information på nätet. Om den blir populär, vill säga, för Googles Nairobikontor verkar kasta ut ungefär en nyhet i veckan för att se vad som flyter, just nu.

På bilden det jag trodde var en myrslok. Så här ser visst en riktig myrslok ut.

Nu kan din dator ännu fler språk!

Postad av: Leo Wallentin på: 12 oktober 2010


Sedan alldeles nyss kan din dator hantera texter skrivna på de etiopiska språken gamo, gumuz och basketo; västafrikanska bamum; och bättre än tidigare berberspråk, åtminstone i teorin.

Den senaste Unicode-versionen har stöd för flera etiopiska tecken som används för att skriva mindre språk i regionen, men som aldrig kom med när alfabetet först kodades i september 1999. Dessutom läggs nu till något berber-tecken som märkligt nog saknats i kodningen hittills. Bamum skrivs, såvitt jag förstått, i stort sett bara med latinska bokstäver numera, men ett språk är ju lika mycket sin historia som sin samtida användning – kunde man bara hantera samtida texter vore språket plötsligt sorgligt själlöst.

Andra teckennördar och amatörfilologer där ute är kanske lika intresserade av att anfadern till nästan alla syd- och sydostasiatiska skrivsystem, brahmiskriften, nu finns i Unicode, liksom batak, mandaiska och 222 ovanliga, tidigare okodade kinesiska tecken.

Det kommer förstås att ta ett tag innan de nya tecknen dyker upp i några allmänt använda typsnitt, eller i olika teckeninmatnings-program. De nya etiopiska tecknen saknas t.ex. ännu i Googles alldeles fantastiska transkriberingsfunktion på den amhariska språkversionen: http://www.google.com/webhp?hl=am

Nu för tiden är det mest sedan länge utdöda skriftspråk som tillkommer i Unicodestandarden, men på den afrikanska kontinenten finns det fortfarande i högst levande tecken som saknas, så det är skönt att se Unicodekonsortiet uttryckligen nämna dem i sammanfattningen av den nya versionen av särklassigt viktigaste teckenstandarden för datorer:

Version 6.0 adds 2,088 characters, including:

  • over 1,000 additional symbols—chief among them the additional emoji symbols, which are especially important for mobile phones
  • the new official Indian currency symbol: the Indian Rupee Sign
  • 222 additional CJK Unified Ideographs in common use in China, Taiwan, and Japan
  • 603 additional characters for African language support, including extensions to the Tifinagh, Ethiopic, and Bamum scripts
  • three additional scripts: Mandaic, Batak, and Brahmi

Drömtydning

Postad av: Leo Wallentin på: 2 oktober 2010

Socotra
Jag måste sluta drömma så sjukt konkreta drömmar; Den i natt tog priset. Följande scen var så tydlig att jag kände lukten av bränd tjära, till och med tydligare än den där jag var terrorist som gömde mig över natten i TV-huset, bakom en innervägg på V-plan ovanför nyheterna för några veckor sedan:

Besättningen på en jahazi, Indiska oceanens medeltida fregatter, från något av swahili-sultanaten på Östafrikas kust, stannar plötsligt upp i sitt arbete. Framför en okänd, ensam ö ligger ett tremastat fartyg och brinner. Skymningen faller just, och i skumrasket dyker den ptolemaiska drottningen av Egypten upp, Kleoptra (inte den Kleoptra, utan en av de tidigare. Det funkar inte riktigt historiskt med tidpunkten för bantuexpansionen och allt det där, men drömmen var mycket bestämd på den punkten) på en feluck. Swahiliernas båt bordas av soldater, och drottningen själv kommer fram till kaptenen omgiven av sin livvakt, och ber, med dragna vapen, om att få tre mynt i en börs.

Den ensliga ön innehåller i själva verket världens mest spännande fornlämningar, som varje folk och nation i den kända världen vill spåra sina anor till. På ön finns heliga dokument vars språk alla känner igen som tidiga versioner av sina egna: Bantuspråk, nilotiska språk, proto-arabiska, indiska språk, europeiska språk, allt på en gång. Det sägs att bara en tiggare komma i besittning av ön, och nu har drottningen av det ptolemaiska riket gjort sig till tiggare med våld.

Ön verkade ligga ungefär på platsen för den jemenitiska ön Socotra (fråga mig inte varför, men jag var tvärsäker), så nu har jag ägnat morgonen åt att bildgoogla Socotra. Kanske måste åka dit och leka Indiana Jones. Någon som varit där?

Rättelse: Lars Lovén påpekar att bilden ovan är från det jemenitiska fastlandet. Den får ligga kvar ändå, det var ju trots allt en dröm.

Best of

Postad av: Leo Wallentin på: 19 april 2010

Från ungefär nu, till någon gång efter valet, kommer jag att ha ungefär ingen tid alls till att uppdatera den här bloggen. Tills vidare får ni roa er med några topplistor:

Mest besökta sidor:
Afrikakartan på topp. Inga konstigheter. Däremot blev nog den person som i går googlade på ”Indien karta” och hamnade här besviken.

Mest använda sökord för att hitta till Nairobikoll.se:
Min favorit är förstås nummer 5, ”Ful hemsida”. Som en ständig förespråkare för användarnytta hoppas jag att de fann vad de sökte.
Läs hela inlägget här »

Somaliska pirater kapar Seacomkabeln, not

Postad av: Leo Wallentin på: 1 april 2010

Julius Malema3271975624_b7819bac31
Östafrikas första fiberkabel till omvärlden, Seacom, har dykt upp i åtmistone två aprilskämt i dag: Somali pirates hold Internet world to ransom meddelar sydafrikanska Independent Online, medan TechCentral vet att berätta att kontroversiella Julius Malema (ANC:s ungdomsförbund) kräver att Seacom, tillsammans med Eassy, nationaliseras: Malema wants Seacom, Eassy nationalised.

Emanuel Karlsten har förresten samlat några av de bästa svenska aprilskämten. Åtmistone VK:s skämt tycker jag är väldigt roligt. Särskilt alla de moraliserande artikelkommentarerna.

Östafrikas första mobila sociala nätverk

Postad av: Leo Wallentin på: 14 mars 2010

Två intressanta saker har dykt upp på sistone: Whive och Sembuse är de första Östafrikanska mobila sociala nätverken, lite som Sydafrikas Mxit.

Sembuse (från företaget Symbiotic) gör det möjligt att skicka långa textmeddelanden till vänner, billigt. Väldigt enkelt, men också väldigt rätt. De höga sms-kostnaderna i regionen, och samhällets totala mobilberoende, talar för att Sembuse skulle kunna bli en succé.

Whive som förra året började bygga ett swahilispråkigt socialt nätverk på webben, satsar nu på att koppla upp sig på mobilerna, med chattfunktioner, forum, börskurser – allt som kan tänkas tilltala en målgrupp som har råd med någon av mobilerna som stöds. Bakom Whive står John Karanja.

I andra änden av kontinenten tänker visst Google muta in mobila sociala nätverks-nischen i Västafrika. Gmail-användare i Ghana kan nu ta emot och skicka chattmeddelanden via sms. Meddelandena dyker upp i Gmail-chatten som vanligt.

Följ Barcamp Abidjan

Postad av: Leo Wallentin på: 5 mars 2010

I dag börjar Barcamp Abidjan. Följ det gärna med på Twitter, live här om du kan franska eller kolla på video i efterhand.

Tips på engelskspråkiga bloggar mottages tacksamt.

Rytmen i kroppen och häxskräck på Fifa

Postad av: Leo Wallentin på: 27 februari 2010

Minokrigare i Dahomey. All likhet med nu levande fotbollsspelare är tillfällig.
Minokrigare
Fifa är rädda för att afrikanska fotbollsspelare ska lura dopingkontrollerna med lokala örtmediciner. Det är förstås lätt att göra sig lustig över det, och det har inte saknats raljerande kommentarer.
Men i Fifas uttalande finns något annat, mer osmakligt än lustigt.

Vad Fifa gör gällande är att afrikanska fotbollsspelare kan dopa sig utan att det märks, tack vare något särskilt slags allmänt band mellan kontinentens invånare och traditionell naturmedicin. Invånarna på den afrikanska kontinenten befinner sig antagligen på något sätt i ett annat universum än befolkningen på andra kontinenter, eftersom örtmedicinen här inte verkar gå att upptäcka i antidopningsbyrån Wadas laboratorier. Det är inget nytt synsätt, så märkligt det kan låta, och heller inget som uppstått av en slump. Långt därifrån.
Läs hela inlägget här »

Fjärrstyr bilen med sms

Postad av: Leo Wallentin på: 17 februari 2010

Mer på temat lo-fi high-tech: Varför inte fjärrstyra bilen med sms, om du nu inte har tillgång till en dator? Morris Mbetsa gör det. Från Rocket Boom.

Följ Mobile Web East Africa-konferensen på nätet

Postad av: Leo Wallentin på: 4 februari 2010

För den som, till skillnad från mig, har tid att följa vad som händer på MWEA i Nairobi:

Om mig

Jag är frilansande journalist och konsult. Webb, sociala medier, konceptutveckling.
Kontakt: leo_wallentin@hotmail.com · @leo_wallentin

Just nu: SVT:s Nyhetslabbet · Säsongsmat.nu

Kvitter

Arkiv

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 1 458 other followers